Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller eld. Sidaoa kämpar framträda ofta i våra forntidswgor. De
voro örsprånget eller början lill Konangarnes krigarfölje, till dessa
birdmån, de sedermera så kallade hof män, dem vi framdeles
få låra känna såsom tillhörande konungahofvet ocb åtgörande den
rörliga håren.
641. På religion och vapen, dessa grandstenar, hvarpå
Oden stödde sin statsbyggnad, hade åfven de första gärder, våra
sagor veta omtala, sitt afseende. Ty öfver hela Svithiod skolle
hvar man gifva Oden en skattpenning; deremot lofvade han att
o£fra till Gudarne för god årsväxt och att skydda landet för ofrid.
För öfrigt stiftade han hår samma lagar, eller hellre, vidmakthöll
samma sedvänjor och laga bruk, som tillförne varit gällande bland
Asarne i deras fordna hemland.
65. Men hvar och en stats sjelfbeståod, dess styrka och
frihet bero hufvudsakligen af den anda, som innebor hos folket.
Att skärpa den krigiska andan gaf Oden ett nytt, friskare lif
åt den lära, som hos de tappra Geterna utgjorde i döden deras
tröst och ro (25). Valhalls härliga boningar, så lärde ban,
skulle mottaga svärdfallna, fri boro a mån, alla sådana, som visat
kåmpavolet sinne, gjort sig vapenfrejdade och velat alt såsom
män med manligt sinne tåla smärta och sår intill döden; deskulle
gästa hos Oden i Valhall och dricka af Asarnes mjöd, som af
Valkyriorna räcktes dem i fy Ida bägare: de skolle der med andra
samhjeltar, fordna vänner och kåmpabröder, fortsätta det lif, som
på jorden utgjort deras lust och fröjd. Men icke blott i Valhall,
åfven hos qvarlefvande fränder och vånner, kring bygd och obygd,
skulle deras vapenfrejd och manliga gerningar räknas dem till
stor beder, och minnesvårdar till afldgsnaste åldrar frambära vitt—
nesbördet om deras frejdade åra. Högar skulle uppkastas Öfver
stora, ädel borna mån, och baulastenar resas till minne af alla
dem, som gjort sig namnkunniga genom manliga bedrifter. Så
deras som alla döda måns kroppar skulle brännas på bål, och
jemte den döda på samma bål åfven hans egodelar förbrännas,
ty med lika mycken rikedom, som bvar och en hade med sig på
bålet, skulle han komma lill Valhall. Men dessa egodelar fingo
icke vara sådana, som gått i arf från fader till son eller genom
omtänksamma fäder blifvit hopsamlade; de rikedomar, hvarmed
bjelten skolle uppträda och hafva sin fröjd af i Odens härliga sal,
de måste vara förvårfvade genom egeo omhugsan och mannakraft.
Derigenom manades rika mäns söner, att icke i sorglös ocb
vek-lig ro trygga sig vid fäilrens samlade skatter, men utveckla egen
kraft till förvärfvande af sådana.
66. Dessa drag, dem sagan bevarat af Odens
lagstiftning, visa, atl han ville hår i norden bilda en hjellestam, som
ej kånde någon fruktan, emedan döden icke hade någon, som i
följd deraf förde ett kraftfullt lif på jorden och ej aktade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
