Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocb frånstötande. Yogve drog alla somrar i hårnad; Alf satt
beroma, bade vården om gudahuset och offren, tillbragle dagen i ro
och gick vanligen mycket bittida lill sängs. Kämparnes och Vi*
kingaroes sed åter var, att sitta vid dryckeshornet långt inpå
qvållarne under samspråk och glam. Be ra, Alfs gemål, hade af
naturen ett glädtigt lynne, deltog gerna i sanaqvåm och tal och
fann större nöje i sin muntra, vidtbefarna svågers sällskap, än i
den trumpna, bemmasittande Alfs; då denne deröfver yttrade sitt
misshag och manade henne alt lidigare lägga sig, svarade hon, att
mycket lyckligare vore den qvinna, som hade Konung Yngve till
man, ån den soro var Konung Alfs maka. Uppretad af delta tal,
kom Alf en qvåll in i konungasalen, der Bera och Yngve, den
sednare med svärdet på knä, suto i högsälet och talade med
hvar-andra; Alf gick med hastiga steg rakt fram lill högsätet, drog
fram silt svärd, som han bar under rocken, och stack sin broder
tverl igenom; Yogve rusade upp, fattade sitt svärd och högg
tillhaka Alf banesår, så att begge bröderna på saroma gång föllo
döda ned till golfvet. De lades sedan båda i hög på Fyrisvall.
84. Alf efterlemnade en son, vid namn Hugleik,
hvilken ensam tog riket efter sin fader och faderbroder, emedan den
sistnämndes söner, Jorund och Erik, ännu voro barn. Hugleik
var ingen krigsman, men satt i ro och fred hemma i sitt land;
trollkunniga män och sådana, som voro i all vetenskap väl
bevandrade, utgjorde hans förnämsta omgifning; han höll vid sitt
hof en stor mängd fidlare, harpo- och gigalekare; ehuru rik på
gods, var hao dock karg på gåfvor. Den tiden funnos tvenne
vidt beryktade Sjökonungar, som drogo omkring på sina
härskepp och öfverallt gjorde sig kända såsom väldiga stridshjeltar.
De voro bröder och konungasöner från Throndhem; den enas
namn var Hagbard, den andras Hake; än foro de tillsamman,
ån hvar för sig, och båda hade de många kämpar. Hagbard
kom under sina sjölag (ill en Kooung Sigurds gård, såg der den
sköna konungadotlern Signe, sökle och vann hennes kärlek.
De lillsvuro h va ran dra en evig trohel, och de äfven förblefvo i
denna trohet så fasta under de mest skakande skiften af deras
lefnad och ännu i de sisla ögonblicken deraf, alt sången och
sagan tåtlat all bevara ålaoken deraf, och såsom de minnen alltid
längst bibehålla sig, hvilka sätta hjerlats djupaste, heligaste känslor
i rörelse, så har genom många århundraden ända till våra dagar
hos oss forllefvat på folkets läppar en uråldrig folkvisa om
*Ha-”bors och Sign i Ids kärlek11. Äfven den gamla
Landnama-boken, den lill för Ulligaste af alla Isländska fornskrifter,
samman-skrifven i XII och XIII århundraden, känner sagan om Hagbard
och Signe och talar derom såsom en då redan myckel gammal,
välbekant händelse. 1 Norrige, i Danmark och ännu mer i
Sverige förekomma mångfaldiga ortnamn såsom minnen af de älskan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
