Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström och sammanbinder hafvet med Målaren. Han satle sina tålt
söder ut på stranden, som då var med skog fullt bevåxt. Hår
utförde han silt beslut och tog den Finska höfdinga-doltern till
Kemål. Hon erinrade honom, att ånnu var arföl icke drucket
efter hennes fader. Då tillreddes elt stort gåslabud, och såsom
Konung Agne blifvit mycket namnkunnig af denna bårfård, så
blef nu åfven drucket på kåmpavis. Hjeltarne talade om sina
bragder. Skialf tånkte på sin fader och på medlen all fullgöra
blodshämndens heliga fordringar. Konungen bar om sin hals eo
stor guldkedja, densamma, hvilken Visbur undanhållit sin
förskjutna gemål. Sill tålt hade han tått invid ett högt tråd, alt dess
skuggrika grenar måtte skydda mot solens strålar. Om natten,
då Agne sjelf, hans kåmpar och alla gåsterna djupt insomnat, tog
Skialf ett tjockt snöre, knöt det fast vid Konungens gnidkedja,
hennes män nedslogo tältstängerna, kastade snöreslyckan upp
öfver trädets grenar och drogo så Konungen upp i luften. Död och
hängande högst upp i grenarne af trädet funno gåsterna och
käm-parne sin Konong, når de om morgonen efter den föregående
dagens glada samqvåm uppvaknade från nattens djupa sömn. Skialf
och alla de män, som jemte henne blifvit medförda från Finland,
voro försvunna, och en del af skeppen borta. Agne blef brånd
på samma plats, der han funnit sin död, och stället till minne
deraf kalladt Agnefit, Agnes strand. Det låg, efter sagans
be-skrifnin», på samma holme, der Stockholms stad nu ligger.
SS* Sagan har af dessa tiders håndelser icke bevarat
andra minnen ån dem, som oårmast stå i samband med Konungarnes
död. Så säges åfven om Agnes söner, Al re k och Erik, hvilka
gemensamt tillträdde konnngadömet efter sin fader, att de varit
mäktiga mån och käcka stridshjeltar; men om deras bedrifter och
öfriga tilldragelser under deras lefnad förmåles intet. Deras
dagliga öfning hemma i landet var att berida hästar och tämja dem
till gång och språng; de öfverträffade alla i denna konst, och
mellan dem Sjelfva var en jemn tåflan, hvilkendera skulle båttre
kunna rida eller hafva de bästa hästar. En gång redo de
tillsamman ut på sina yppersta hästar utan något medfölje. Når de
icke kommo tillbaka, gingo mån ut att söka dem, och då funnos
de liggande döda på marken med sönderslagna hufvuden.
Emedan de icke medhaft några vapen, och eodast betseltygen lågo
bredvid dem, trodde man, att de med dessa under en
uppkommen träta slagit hvarandra ihjel.
S3. Sedan blefvo Alreks söner, Alf och Yngve, sam-*
konungar, likasom deras fader och faderbroder varit. Yngve var
en stor krigsman, stark lill krafter, hurtig i striden och myckel
se-gersäll, tillika gifmild, lustig och skämtsam i umgänge, derföre
af alla mycket afhållen och hans namn mycket berömdt. Alf,
hans broder, var tung till lynnet ocb sloten inom sig, storsint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
