Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egde icke sin fates krigiska lyone. Tvenne gånger i sitt rike
öfverfallen och slagen af Dailftka konungar, flydde han båda
gångerna ned till Veslergötland och salt hvardera gången der i fem
och tjngu år. Sedan kom han åter till Upsala och förblef då
Konung der till sin död. Han berättas att hafva uppnått en
mycket hög ålder, så att han de sista trettio åren af sin lefnad icke
förmådde stödja sig på sina ben och slutligen didde af horn
såsom ett spädt barn; deraf han äfven bår namn af Ane den
Gamle, och det blef sedan kalladt Anasot, då någon dog af
ålderdomssvaghet utan värk och plågor. Till denna höga ålder,
säges det, har han kommit derigenom, atl han offrat nio af sina
söner åt Oden, hvilken för hvarje son, som offrades, lofvat
honom vissa lefnadsår, men derjemte föreskrifvit, alt något landskap i
riket skulle narangifvas efter de offrade sönernas antal. Ane ville
nu åfven offra den tionde, den sista af hans söner och gifva Oden
Upsala med alla de härad, der lågo, och kalla det Tiundaland.
Men då satte folket sig deremot. Derpå blef Ane död och lagd
i hög vid Upsala, sedan han uppnått en ålder af tvåhundrafemton
år och varit Konong i Upsala etlhundradefemtiofem.
f brist af andra historiska efterrättelser från denna tid är
det näppligen möjligt att tyda denna gåtfulla berättelse. Att Ane
varit en nitisk offrare, åtskilliga gånger förlorat, men återvunnit
sitt konungadöme, hunnit en ovanlig ålder och uppoffrat de flesta
af sina söner, hvilka troligen fallit i krig, emedan de sägas hafva
blifvit gifna ål Oden, utgöra de synbara hufvudtrådar, som
genomlöpa sagan; den historiska ränningen åter kan icke redas.
88. Konung Ane hade bland sina trälar haft en man,
6om hette Tunne, hvilken varit Konungens rådgifvare och
skatt-vårdare. Då Egil, Anes son, trädde till konungadömet efter sin
fader, satte han Tunne åler bland de öfriga Irälarne. Detta
för-tröt den fordna gunstlingen. Han rymde bort från konungagården,
och med honom rymde många andra trälar. Derpå log han upp
deo skatt, som han vid Konung Anes död undangömt och
ned-gräft i jorden. Deraf utdelte han gåfvor bland de öfriga Irälarne,
och de togo honom till sin höfding. Då slogo sig till honom
äfven många illgerningsmän, hvilka hade sitt tillhåll i de djupa
sko-garne. Med dessa hopar gjorde Tunne från vildmarkerna, hvarest
de uppehöllo sig, tid efter annan infall i de bebygda trakterna,
sköflade gods och dräpte folk. Mot denna Tunne förlorade Egil
åtta fältslag, så att Konungen måste lemna sitt rike och söka hjelp
hos Frode den Fräkne på Seland, lofvande att tillbaka bislå Kung
Frode med folk och skepp, när så behof gjordes. Med hjelp af
Dana-konungens kämpar höll Egil derefter med Tunne den
nionde drabbningen; i denna blef Tunne slagen och stupade äfven
sjelf. Danska härskaran drog sedan hem, och Egil skickade
Konung Frode dyrbara skänker hvart år. Efter denna tid siyrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
