Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han riket i trenne år noder god fred. En tjur, som var mycket
gammal och såsom beståmd lill offer långe hade blifvit rikligen
gödd, kom lös och lopp bort (ill skogen, der han sedan en lång
tid gick ute på vildmarken, blef ursinnig och vild och gjorde
folket mycken skada. Egil var en ypperlig jågare. Det tilldrog sig
und< r ne jagt. då Egil, länge jagande efler elt djur, trängde djupt
in i skogen, långt skild från sitt folk, att han blef varse den
folkilskna tjuren, red då fram, för all dråpa honom, och stack
honom med sitt spjut; men tjuren, blott ringa sårad, stötte sina
horn först i hästens sida, sedan djupt in i lifvet på Konungen,
som deraf dog några ögonblick derefter. Han år i hög lagd vid
Upsala. Af sin låoga fejd med Tunne bär han i sagan
tillnamnet Tunnadolgi, Tunne-fienden.
89. Egils son Ottar, som log arf och rike efter sin
fader, skickade inga skänker till Konung Frode i Danmark. Då
sände Frode män till Ottar alt utkråfja den skall, hvartill Egil
sades alt hafva förbundit sig. Ottar svarade,’att Svearne ditintills
aldrig betalt någon skatt till Danmark, och ban skulle icke
heller göra det. Deraf krig mellan båda Konungarne och ömsesidiga
härjningar af dem i hvarandras lånder. Ollar låg med sina
härskepp i Limafjorden på Jutland (der han nåra förvandlat bela
Vendelsbygden lill en ödemark), då från alla sidor kommo båtar
och skepp, som kringbvårfde Svearne. Ottar blef slagen och
stupade sjelf med större delen af sin hår. Danskarne togo hans
lik, förde det i land och lade den döda kroppen på en höjd lill
rof för foglar och djur. Det äfven berättas, atl de gjorde en
träkråka och skickade deona till Svithiod med den helsning, att
dess Konung Ottar ej vore mera vård. Deraf blef han sedan
kallad Ottar Ven de lkråka.
90. Ryktbar i sagorna år Ollars son och efterträdare,
Konung Ad ils, dådsåll, rik på egodelar och lill lynnet sådan, alt
han gerna ville utmärka sig genom stora bedrifter. Svearne
kallade honom en mäktig Konung. Han drog, såsom sed var, ofta
ut i hårnad, hvarifrån han en gång medförde en jungfru af
underbar skönhet. Hennes namn var Yrs a. Hon talte med
förstånd och med lätthet och var i mångahanda saker myckel
kunnig och snäll. Alla tyckte myeket om Yrsa, dock Konung Adils
mest. Han tog benne till gemål. Men Yrsas öde var att städse
bortröfvas; såsom hon blifvit det af Konung Adils, så åter blef
hon från Adils sjelf borlröfvad af Dana^kooungen Helge vid elt
fiendtligt infall af denne i Svithiod. Äfven ban tog henne till
gemål, och bon födde honom en son, den i sagorna namnkunnige
Rolf Krake. 1 tre år hade Yrsa varit Helges gemål, då det
blef upptäckt, att han, hennes make, var hennes far; Helge
nemligen hade i sina unga år på ett vikingatåg lill Sachsen tvungit
Sachsiska furstens gemål Alof den Rika att blifva hans frilla, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
