Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppburo och förtärde afkastningen af kungsgårdarne jemte den
malgård, som häradel sam mansköt till gåstning för Konungen på
sådana färder. Konung Eisten befann sig på en sådan gästning
i Lofö hårad, då Sölve Jute med sina hårskotor kom uppföre
Målaren, lade till natletid vid Lofön, kringhvårfde huset, der
Konungen var, och innebrånde honom tillika med allt hans
hof-folk. Sedan drog han lill Sigtuna och äskade att blifva tagen lill
Konung; Svearne samlade sig och slogos med honom i samfålla
ellofva dagar; men Sölve behöll segern ocb satt sedan en lid
Konung i Svithiod, till dess Svearne omsider dråpo honom.
02. Derefler kom Eislens son Yngvar till konungadömet.
Han, mer krigisk ån sin fader, låg ständigt nte på sina bärskepp
och fredade kusterna för Vikingames härjningar. En sommar kom
han till kusten af Estland, gjorde der tandgång och plundrade
på den orl, som kallades Sten. Men Esterna kommo talrikl
samlade ofvanifrån landet och anföllo de landstigna. Den Svenska
hårhopen, till antalet ringa, förmådde icke motstå den manstarka
Estniska landshären. Yngvar föll, och Svearne uppkastade öfver
honom en slor hög invid sjöstranden, ”der Östersjön för Svea
”Konung hafvels sång lill gamman sjunger.” I sagan säges, att
detla skedde på Adalsyssel. Så kallades fordom del midt emot
öarne Ösel och Dagö liggande landet.
03. Anund, Yngvars son, tog arf och rike efler sin fa*
der. Med arfvet följde äfven den heliga förbindelsen att hämna»
sina frånders död. Anund steg på sina härskepp och drog med
håren öfver till Estland, gick der npp på land, härjade vida
omkring ocb vann stort byte. Om hösten vände han tillbaka och
satt sedan hemma i god fred. Den tiden var Svithiod ånnu ett
stort skogsland med vidsträckta ödemarker, flera dagsresor långa.
Anund använde mycken omkostnad och flit för atl rödja skogen
oeh förvandla vildmarkerna till fruktbara ocb bebygda orter;
flerstädes lades vågar genom ödemarkerna och midt i de tjocka
sko-garne upptäcktes då ofta slätter; der bygdes gårdar, och
derom-kring uppslodo sedan stora hårad, ty folk fanns i landet till
öf-verflöd. Äfven låt Anund i hvarje storhärad åt sig anlägga
gårdar. Deraf blef han myckel rik, och nnder hela hans tid
hugnades landet med goda år. Han blef för allt detta så högt älskad
af folket, att sagan kallar honom den vänsållaste af alla
Konungar. Namn af Braut-Anund erhöll han deraf, att han låt
bryta vågar öfver allt Svithiod, både öfver skogar, moras och fjäll.
En gång, då han på sedvanligt sätt med sitt hof for omkring
mellan sina gårdar och på en sådan färd en höst färdades genom
en trång dal, på ömse sidor hvarom höga berg reste sig,
hände sig, såsom det i samma dagar regnade mycket och snö
derförut hade fallit på fjällen, att ett stort bergras nedstörtade
öfver Konungen ocb krossade honom tillika med många män af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
