Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bans följe. I Veslroanland vid Balunds-ås, vid pass en half. mil
ösierot från Vesterås stad, ses en stor hög, på hvilken ting
lordom blifvit hållna, men som af folket kallas Annnda-bögen
såsom varande enligt sägnen Konung Anunds lägerställe;
denna sågen synes emellertid först i sednare lider vara
tillkommen och har åfven i annat afseende föga grund. Lika oviss år
åfven sägnen om den så kallade Amundshögen i Husby
socken i Dalarne. I Tbiodolfers gamla qvåde heter det om Anunds
olycksöde, alt händelsen tilldrog sig under Himlafjällen,
Yng-liogasagan kallar stället Himmelshed, och i en af våra äldsta
inhemska konungalängder berättas, alt Konung Anund blifvit på
Dimlebed i Nerike dråpen af sin broder Sigvard; våra gamla
krönikor gifva stället naron af Högahed, och en hög ås af detta
namn går genom Sven ne vads socken i Nerike; skogen kallas B röt en.
04. 1 Svithiod voro denna tid många Konungar.
Östergötland hade sin egen Konung, en annan Konung styrde öfver
Vestergötland, åfven Södermanland och Nerike hade sioa egna
Konnngar, och serskilta Konungar omtalas äfven för Tiundaland,
Altundaland och Pjerdhundraland, delar af del ofvanför Målaren
bebygda landet. Upsala-konungen utgjorde föreningsbandet
mellan dessa Landskaps- eller så kallade Fylkis-konungar; han, såsom
Öfverkonung, egde det högsta anseendet, men var för öfrigt till
sin makt så inskränkt, att ban nåppligen hade något egentligt
rike, hvaröfver han kunde såga sig råda, annat ån Upsala-öde
eller de omedelbart under Upsala konungasäle lydande gods och
gårdar. Nästan sjelfständiga riken hvari för sig, voro de många
småkooungadömena endasl så vida förenade till ett helt, att de
alla erkände gudahuset i Upsala för sin högsta, gemensamma
beigedom; dit upp foro Konungarne om midvintern för att offra
till gemensam frid; till samma stora offerfest kom åfven en stor
myckenhet af folket tillsamman; medelpunkten i dessa folk- eller
konungaförbund var Upsala-konungen såsom den gemensamma
tern pel helgedomens högsta vårdare och föreståndare. Sådant det
hela af landets skick, då Braut-Anunds son, Ingiald, trådde till
konungadömet efter sin fader.
95* Ingiald hade blifvit uppfostrad hos Svipdager,
Konungen 1 Tiundaland. Som gosse hade ban dukat under i en
krigs-lek med Konung Yngvars i Fjerdhundraland söner Alf och
Agnar, hvilka voro med honom jemnåriga. Detta fört röt honom
så högt, alt han började bitlerligen gråta. Svipdager, hans
fosterfader, säges då hafva tagit hjertat ur en varg, stekt det på elt spett
och gifvit det åt Iogiald. Det var i forntiden allmän mening, atl
själen, hvarunder man förstod hela sinnesbeskaffenheten, hade sitt
oppehållsslälle i hjertat, och deraf den tro, att då man åt hjertat,
erhöllo man lika sinnesbeskaffenhet med det djur, hvars hjerta
man åliL Detta är grunden till sagans förklaring, huru det till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
