Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forna vidi frejdade Völsungarne, hvilka ledde sina anor app til!
igge, Odens son, och heones moder den ädla Bryohild, den
fagraste och visaste af alla qvinnor; Aslög, deras dotter,
uppföddes hos Heimer, en mäktig höfding i Heimdalen, och han,
efler Sigurds och Brynhildas olyckor, af fruktan att efler henne
skulle lelas, för alt utrota Signrds hela ätt, lade den lilla
tre-iriga flickan jemte flera dyrbarheter af guld och silfver i en
konstrikt hopfogad harpa, vandrade bort ål nordlanden, kom efter
långa vandringar till Spangarhed i Norrige och log herberge hos
de gamla hjonen derstädes, hvilka, då de sett en flik af elt
dyrbart kläde framsticka ur harpan, mördade Beimer, bemäktigade
sig dyrbarheterna, men uppfödde flickan, utgåfvo henne för sin
dotter, kallade henne Kraka och klädde henne i torftiga,
smutsiga kläder.
111. Så berättade Kraka, och Ragnar afhörde med
förundran hennes berättelse. Hon sade vidare, alt det barn,
hvarmed hon nu ginge hafvande, månde blifva ett svenbarn och hafva
märket af en orm kring ögat. Detta inträffade, och då tviflade
Ragnar ej längre på sanningen af hennes berättelse och tänkte
icke mer på någon förbiodelse med Ingeborg. Hans ocb fiislens
vänskapliga färder till hvaraudra upphörde. Agnar och Erik,
Ragnars söner med Thora Borgarhjort, utrustade manskap och
skepp, drogo upp till Sviihiod och fraraforo öfverallt i landet
med stort härjande. Eisten med en väldig hftr träffade bröderna
på vallen framför en skog; i skogen lade han större delen af
manskapet i bakhåll och låt blott en tredjedel af häreu rycka fram.
När striden var börjad, och fienden trodde sig hafva hela Svenska
makten framför sig, kom Eisten med hufvudstyrkan framtågande
ur skogen och inklamrade den fiendlliga håren. Då stupade,
efter modigt kämpande, den ene af Ragnars söner, Agnar; den
andra, Erik, blef öfvermannad och tagen till fånga. Derefter gaf
Eisten tecken, alt striden skulle upphöra. Han tillböd den fangna
ynglingen friheten, han erböd honom sin vänskap och sin dotter
Ingeborg till gemål. Erik afslog allt. Han ville icke öfvergifva
sin broder i döden, icke Öfverlefva de många kämpar, som fallit
i denna strid; det skulle lända houom lill vanheder att lefva och
höra Eisten kallas Agnars baneman — och ban, Erik, icke
hämnas sin broders död. I detta stolta sinne steg han fram till
Konung Eisten, utbad för sina öfverblifna män säkerhet och
frihet att draga, hvart de ville, men sade, all sjelf ville han dö
på spjut. Eisten tyckte, alt han mot dem begge handlade illa.
Hans önskan ville han dock icke vägra att uppfylla. Då
ned-stöltes en mängd spjut i vallen med spetsarne uppåt. Erik gick
fram till spjuten, tog derpå en ring af sin hand, kastade den till
sina män, som fått frihet att draga hem, bad dem bringa ringen
till styfknodern Aslög, jemte helsning och budskap, huru bans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
