Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
broder och hans kämpar fallit. Derefter, såsom han sjelf ville,
kastades ban upp på spjuten, och på dem liggande, under kamp
med döden, qvad han med hurtig frimodighet eo sång om sin
död, prisade sin dödsbädd och böd korparne till gästning. I
trenoe dagar dröjde de lill Danmark återkommande männen,
innan de framträdde till Drottning Aslög (så kallades nu mer Kraka)
och framburo tidningen om nederlaget. Då Aslög såg ringen
och hörde helsningen och budskapet, rullade från hennes ögon
stora lårar, de första någon sett denna q vinna förr eller sedan
fålla. Hon beklagade, alt hvarken hennes gemål eller hennes
söner voro hemma. De voro alla ute i vikingafärder. Sönerna
hemkommo först. De hade på härfärden förlorat sin broder
Rag-vald. Aslög kände ingen harm öfver denna förlust; hon kunde
icke se, atl han till vidare beröm skulle hafva lefval; långe hade
hennes egna söner låtit henne drifva på dem, innan de kommit
sig hemifrån; hon älskade icke huslättingar. Nu uppmanade hon
dem, atl hämoas sina fallna halfbröder, män, som hon hållit för
de största och modigaste hjeltar. Sönerna vägrade länge alt
draga npp lill Svithiod och sätta sig Sjelfva och sina män i fara
för den mäktige, illskefulle Eisten och det grufliga blotandet
der uppe i landet, hvars like aldrig varit hördL Men ändtligen,
sporrade af Aslögs ständiga eggelser, beslöto de sig lill denna
härfärd och Öfverenskommo, alt starkt rusta sig med manskap och
skepp, om seger skulle väntas. Eisten på sin sida drog här
tillsamman. Rårarne mötles, och en strid uppstod, som varit en
bland de hårdaste. Slutligen stupade Konung Eisten. Derefter
drogo bröderna hem, emedan de icke längre ville härja i landet,
sedan det blifvit utan höfding.
119. Ragnar Lodbrok och hans söner hafva vid sina namn
fästat stora, blodiga minnen. Englands och Frankrikes krönikor
tala med förskräckelse om deras grufliga härnadståg, och äfven
våra egna sagor berätta oro dem, huru de fört sina froktansvärda
vapen kring alla Europas länder, nedbrutit borgar och fästen,
vonnit många fallslag och gjorl sig mer namnkunniga än några
andra af den nordiska forntidens hjeltar. Myckel synes dock
hafva blifvit dem tillegnadt, som tillkommer andra, emedan
sagan gerna binder vid storfrejdade namn minnen äfven från
andra tider. Om Ragnars sista öden berättar sagan, att på äldre
dagar satt han en tid hemma i ro. Hvar söoerna voro, visste
han icke. Men ryktet förknnnade om dera siora bedrifter, så att
ingen kunde med dem förliknas. Detta tal upptände ungdomens
eld och kraft hos den redan lill åren komne Ragnar. Han
efler-sinnade, huru han månde kunna utföra något stort och
utomordentligt företag, som skulle i namnkunnighet öfverträffö alla
andra. Då lät han bygga tvenne skepp af det slag, som kallades
knorrar, de största, som ditintills varit sedda i nordlanden. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
