Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem ville ban förelaga eo härfärd till England. Aslög föreslåide
bonom vådlig heten deraf och horu svårt del vore att med stora
skepp landsätta på Bogland i anseende (ill dervarande farvattens
sandbankar och grund, rådde hooom derföre att hellre laga flera
och smärre skepp, med hvilka han lopp mindre fara ocb lättare
kunde hålla in i hamuarne. Ragnar svarade, alt icke vore deri
någonting så ondransvärdt och ovanligt, att vinna lånder med
många skepp; men ånnu aldrig hade man sett eller försport, att
elt sådanl land som England kunnat med blott tvenne skepp
intagas. Han lade ut, svärmade först omkring i de Skottska
fjår-darne och hemsökte dervarande kuster och öar. Kom så lill
kosten af Northumberland. Der led han skeppsbrott. Hans
begge knorrar blefvo sönderslagna, men för honom sjelf och
hans manskap lyckades det, alt helbregda komma opp i land med
vapen och kläder. Konungen der i landet drog en här
tillsamman. Mot denna hår utgjorde Hagnars män blott en ringa
hop. De stupade alla, och sedan Ragnar sjelf fyra gånger med
väldiga hugg banat sig våg genom fiendens leder, blef tan
slutligen inklamrad mellan sköldar och på delta sått tagen till fånga.
Man ville vela hans namn. Ragnar vägrade alt säga det. Då
blef han kastad i en grop full af ormar, efter sagans ord, i eo
ormagård. Under q valen af detta pinsamma dödssätt var det hans
tröst alt tåoka på sina söner och den båmnd, dessa månde taga,
”ty visst”, sade han, ”ville grisarne grymta, om de visste galtens
”tillstånd, vissle, hvad den gamle lider.” Han härdade sig mot
de tilltagande plågorna med tanken på sina lefnadsbedrifter och
de blodiga svärdslekar, i hvilka han varil. Då qvad han, eller
har Kraka hans gemål eller en annan i del fornnordiska
kåm-palifvets hugfulla sinne qvådit den heroiska minnessången
Bjarka mal, besjungande de många och stora af honom utförda
bedrifter. Hela qvådet åte.rljuder af svärdshuggen och manfallen i
det ena slaget efter det andra, lifligt framställande, huro de slora
bedrifterna tätt följde på hvarandra; det uttrycker med starka drag
andan af del fornnordiska kåmpalifvel.
113. De Engelska krönikorna berätta, att omkring åren
787—792 Nordmännen kommit med trenne skepp och plondrat
hela kusteo af Britannien; vidare beskrifves, huru de år 793 på
elt gräsligt sått härjat Ön Lindisfarne (nordiska sagans Lindiseyre),
men följande året blifvit straffade, når deras skepp af eo storm
söodersplittrades, de Sjelfva, så många af dem på stranden
uppkastades, ihjelslogos, och deras anförare på ett grymt sätt
dödades. Dessa uppgifter sammanstämma i hufvudsaken med den
nordiska sagan. Enligt en del krönikor timade denna Nordmännens
olycka vid Weare-flodens mynning, efter andra åter vid utloppet
af den nära derintill belägna floden Tyne i Northumberland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
