- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
117

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tveskägg i Danmark, och efter dennes död (1014) Äfven med
hans son Konung Knat, kallad den Store, underhöll hao god
våoskap, förde åfveo för öfrigt en fredlig regering och företog
ioga krigstig till fremmande länder. Ran är den förste af
Sveriges Konungar, som bekänt sig till cbristna läran. Af sin
moder hade bao ärft ett stormodigt sinne och af sio fader och sioa
förfäder det höga aoseende, som städse följt Upsala-konongarne, sä
mycket mer, som Svithiods rike tillika var det mäktigaste i
norden genom sin inre fasthet och sin national-sjelfständighet. Olof
Skötkonung bar derföre mycket höga tankar om sig sjelf och sio
makt. ”Jag år”, yttrade han till en Isländsk skald, ”den tionde
”Konungen i Upsala, sålunda, att våra frånder, hvar efter annao,
”varit Bnvåldskonungar öfver Sveavälde samt många aodra slora
”laod, och de hafva alla varit Öfverkoouogar öfver aodra Kooungar
”hår i nordlaodeo.” Hao visste åfveo att gifva åt sio persoo eo
stor värdighet. I haodhafvandet af sin makt följde han de årfda
styrelsegrundsatser, så att, ehuru de flesle af rikets inbyggare voro
tillgifna deo gamla gudalårao, han åter, som det säges, varit
nitisk för Chrislendomen, tog hao sig dock till vara, att hårutinnan
eller i andra vigtiga mål, der ban rönte någon motvilja, brottas
med rikets fria, sjelfständiga menighet. Deremot inom de af
håfden föreskrifna gränser för kooungamakten regerade han med
stor myndighet, var hård, skarp i sitt tal och till lynnet häftig,
uppfarande, så att man bar för honom en stor fruktan. Sitt
konungakall skötte hao med oförtrutenhet, salt flitigt på
domaresätet och skipade rått mellan folket. Med honom suto hans
råd-gifvare, tolf de förståndigaste män, och rådslogo öfver svåra saker.
Detta embete var dem mycket svårt, emedan Olof icke tålle, att
mao sade honom emot, meo på andra sidan misstyckte högligen,
om domsloteo icke blefvo råttvist afsagda, ty han var sträng i
lagens haodhafvande och ville icke, att någons rått skulle
förnärmas. Ett ädelt och konongsligt sinne visade han åfven, då Knut
den Store, efler eröfringen af England, skickade Edmund
Jern-sidas söner, Edmund och Edvard, till sio frånde och bundsförvandt
Konung Olof i Sverige, för att på något sålt afdagatagas. Olof
afskydde en sådan gerning, uppfylde icke Knuts begäran, men sände
de uoga konungasönerna välbehållna till Ryssland, hvarifrån de
sedao kommo till Konungen i Ungern. För öfrigt berättas om
Olof Skötkooung, att hans hof var stort och präktigt, så att en
Isländsk skald derom yttrar: ”stor och mångfaldig härlighet får
”man skåda hos Svea-konuogeo, och har jag sjelf sett, hvad jag
”ofta bört omtalas, att ingeo Konung i oordlaodeo år så ypperlig.”
Isländska skalder voro hos honom alltid vålkomoa, oppehöllo sig
ofta hos honom och suto vanligen midt framför Konungens högsäte.

133. I två och tjugu år hade Olof Sköikonung med stort
beröm styrt riket, då mot de sista åren af baos regering håndel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free