Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser tilldrogo sig, som tillskyndade honom stora förtretligheler och
voro nära att störta honom. Kort efter, sedan Harald Grånske
med sitt lif fått umgälla sitt frieri till den stolta Sigrid Storråda,
födde hans efterlemnade gemål Asia en son, som efler gammal
sed vattenöstes och blef kallad Olof samt trenne år derefter döptes
till Christen, då Olof Tryggvason i Norrige arbetade på
Chrislendomens utbredande. Asla, hans moder, förmälte sig sedan med
Sigurd Syr, Fylkis-konung Öfver Hringarike på Uplanden i Norrige
och i tredje led nedstammande från Harald Hårfager. Hos honom
uppföddes den unga Olof. Då han var tolf år gammal, steg han
på härskepp, och folket gaf honom konungs-namn, såsom
sedvanligt var, att Härkonungar, som drogo i vikingsfärd, när de voro
af konungslig börd, kallades Konungar, fastän de ingen jordtorfva
egde att råda öfver. En man vid namn Rane, som kallades
Konungens fosterfader och fordom med Harald Gränske ofta
dragit i härnad, sattes af Asla, ynglingens moder, till höfding öfver
härflottan. Han derföre satt vid styret, Olof sjelf bland
roddar-karlarne. De styrde (omkring år 1007) upp till de Svenska
skären, att der med härjande och brännande hämnas Harald
Gränskes död. Vid Sotaskär, i dessa tider ett vikingabol invid
kusten af Södermanland, låg med sina skepp en viking, som
kallades Sote, efter hvilken samma skär troligen äfven fått sitt namn.
Med honom höll Olof sitt första slag. Han öfvervann vikingen.
Sedan lade han in i Mälaren, härjande på alla sidor ända upp till
Sigtuna. Ännu 250 år derefter qvarslodo i Forn-Sigtunas hamn
de stenkistor, som han låtit lägga under ändarne af sina
skepps-bryggor derstädes. Del år sannolikt, atl del namnkunniga Birka
då blifvit förstördt, ty år 936 var denna rika handelsslad ännu
i sitt blomstrande skick, vid medlet åter af det följande
århon-drade var den jemnad med jorden, så alt knapt ett spår syntes
deraf, och något annat märkligt, fiendtligt härjande infall i
Mälaren under dessa ett hundrade åren omtala icke våra häfder. Då
Olof Skötkonung sporde dessa härjningar, lät han draga
jernlän-kar tvert öfver Stocksund, Mälarens enda utlopp, att afskära för
den Norska Sjökonungen all utväg alt undkomma; tillika rustade
han ut sina härskepp och samlade tillhopa krigsfolk, att i grund
tillintetgöra den innestängda lilla fiendtliga härflottan. Det led till
vintern, då Olof Haraldsson och Rane fingo kunskap om dessa
tillrustningar. De skyndade då genast tillbaka, kommo till
Stocksund, men funno på vestra sidan om sundet ett bålverk eller
en skans, på den östra en krigshär, ingen möjlighet lill utväg att
slippa ut, ocb tillika sporde de, alt Svea-konungen redan stigit
på sina skepp med en stor härsmakt. I denna äfventyrliga
belägenhet, med krafter fördubblade af fruktan och faran och
gynnade af årstidens mörker, företogo de atl genomgråfva Agnefit,
för att på detta sätt skaffa sig en farled ut till hafvet. Det föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
