Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sina Norska skattländer, beslöt hao att vid nlstintråffaode Alls«
blrjarling otlysa elt allmänt krigståg mot Norrige.
135. Emellertid hade Olof Haraldsson, för att tvinga deo
Svenska Koo ungen till fred, förbodit all utförsel fråo Vikeo till
Göilaod af sill och salt, varor, som Göterna på deooa väg erhöllo
och svårligeo kunde vara förutan. Äfven för Vikboerna, hvilka
drefvo mycken gemenskap, var eo fri bandel icke mindre
nödvändig; de ledo dessutom mycket genom härjningar på gränserna
af deras land och sade sig icke kunna bestå, om Konungarne ej
gjorde fred mellan sig. De ville derföre, att Konungen af Norrige
skulle skicka sändebud upp till Svea-konongen att erbjuda honom
förlikning, och de förmådde Olof Haraldssons Stallare Björn, att
för den Norska Konungen frambära och förorda denna sak. Detta
utföll så, att Björo sjelf blef befald att fara denna sändefärd:
"det är billigt", sade Konungen, "att det råd, du nu gifvit,
drab-"bar dig sjelf." Öfver Björn kom detta svar af Konungen som
ett åskslag; han blef olustig till sinnet, svårmodig och dyster. Detta
märkte en Isländsk skald, Hjälte Skeggason, som, kort tid förut
öfverkommen från Island, bade blifvit väl mottagen af den Norska
Konungen och fått plats på bänken näst intill Björn Stallare.
Han sade till Björn, når denne berättade, huru Konungen ville
sånda honom rakt i förderfvet: "det plågar så tillgå, alt de, som
”följa Konungar, njuta stort anseende och blifva mer ärade åo
”aodra mån, meo deremot måste de ofta våga sig i lifsfaror, och
”böra de i begge vilkoren veta att förhålla sig vål och vara
be-"redda på alla händelser." Han intalade honom mod, förtröslade
bonom på Konungens lycka och förklarade sig villig att följa
honom på deo åfventyrliga färden. Denna tid var en man vid
namn Ragnvald Ulfson Jarl eller högsta befallningsman öfver
Veslergötland. Hans fader var Ulf Tosteson, soo af den rika
ocb mäktiga odalbonden Skoglar Toste, och broder till den
namn-konniga Sigrid Storråda. Ragnvald och Olof Skötkonung voro
således syskonbarn. Han hade till husfru Norska Fylkis-konungen
Tryggves dotter Ingeborg, syster till den genom Svollder-slaget
storfrejdade Olof Tryggvason, hvilken äfven firade hennes och
Jar-lens bröllop på Sola gård i Rogaland i södra Norrige, under det
han var stadd på sin fård till Venden. Ingeborg räknade till
följd deraf nära frändskap med Norriges Konung Olof Digre. Hon
bar dessutom ännu mycken kärlek för sitt fädernesland, der hon
hade hela sin stora slägt af Ynglingarnes ädla börd. Deremot
hyste hon till Svea-konungen elt slort hat, emedan han hade
bidragit till hennes broders olycka och fall. Hon derföre
arbetade med stor ifver att främja den Norska Konungens sak och
förmådde äfven så mycket hos Jarlen, henoes man, att han blef
Olof Digre allt mer bevågeo. Sändebud gingo mellan Konongeo
och Jarleo, ett möte utsattes mellan dem vid Göta-elf, de kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
