- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
122

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillsamman, förärade hvarandra gåfvor, upprättade mellan sig en

stadigvarande vänskap, ocb Jarlen af egen makt slöt för sitt
höf-dingdöme ett Ars fred med Norriges Konung. Till honom skulle
nu Björn först vända sig med helsning från Konungen, som till
den Andan lemnade honom en guldring att gifva till Jarlen
såsom ett vårdtecken, hvilket denn« nog kände. Björn utsåg åt
sig tolf följeslagare, och när allt var redo, steg Hjalte fram till
Konungen och sade: ”vi behöfva det nu högligen, Konung, att
”du lägger din lycka lill denna fård.” Konungen lofvade med
all ifver vinlågga sig derom, att hans lycka måtte ledsaga dem.

136. De redo sa upp till Götaland. Alla buro fruktan
för deras öde, man ansåg dem föga annorlunda än såsom bestämda
till döden, och åfven Ragnvald, Jarlen i Vestergötland, då Björn
antände till hans gård, visade sitt vårdtecken och frambar sitt
ärende, frågade bestört: ”hvad har händt dig, Björn, då
Konungen vill söka att komma dig om lifvet? Ty så håller jag före,
”att hvilken som varder sådana ärenden frambärande inför
Sveakonungen, han kommer aldrig ostraffad derifrån. Konung Olof
”i Sverige är mycket stormodigare, ån att någon skulle fördrista
”sig att framställa för honom sådant, som år honom emot.” Då
Björn förklarat hela förhållandet, tog Jarlens hustru Ingeborg till
ordet och yltrade: ”så år milt sinne, alt du, Jarl, lägger all din
”åhåga derpå, att underslödja Konnng Olofs i Norrige sändebud,
”skulle vi ån derigenom ådraga oss Svea-konungens vrede och all
”vår egendom och vårt rike dervid mista; det lillhör dig vara så
”sjelfrådande här i Svea-välde, att du alltid kan tala det, som skäligt
”år, åfven om Konungen sjelf hörer derpå; du hafver dertill så
”vål rättigheten af din börd som ock en god styrka af dina
frän-”der.” Man har i våra fornsagor många drag, huru den
nordiska qvionan deltog i mannens rådslag, vanligen åfven gaf
manliga råd och ofta hade på mannens haodlingar ett stort inflytande.
Jarlen svarade sin hustru: ”icke år det mörkt taladt, hvartill du
”råder; men ånskönt jag låter dig härutinnan råda, vill jag dock
”följa mitt eget råd, huru vi i Sjelfva saken oss förhålla skola,
”men icke löpa efter Björns eller någon annans häftighet.” Vid
Olof Skötkonnngs hof uppehöllo sig då tvenne Isländska skalder.
Att med deras tillhjelp i förband förvissa sig om Svea-konnngens
verkliga tänkesätt, drog Hjalte till Upsala. Ingeborg gaf honom
till följeslagare tvenne Götiska mån, uppvägde derjemte tjugu
marker silfver till tärepenningar för honom och sände med honom
åfven vårdtecken och lielsning till Ingegerd, Olof Skötkonungs
dotter, att hon målte lägga atl sin vinning om att befrämja hans
årende. Hjalte, framförd af sina landsmän ioför Konungen och
föreståld såsom en man af stort anseende i deras hembygd,
skickade sig med sådan klokhet och förde sitt tal med sådant
förstånd, att han snart tillvann sig Konnngens höga ynnest. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free