Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stallare opp invid Jarlen9 sida och med hög röst började sitt tal
sålunda: ”Konung Olof i Norrige sänder tnig hit i det ärende,
”alt han vill bjuda Svea-konungen förlikning och fred med
”sidan landkilnad, som af ålder varit hafver mellan Sverige och
”Norrige.” Längre kom Björn icke med sitt tal, innan Olof
Skötkonung, så snart han hörde, hvarom fråga var, i en hast
reste sig upp, be fall te mannen, som der talade, alt liga, och sade,
atl det ärendet vore fåfängt. Då satte Björn sig åler ned. Derefter
stod Ragnvald Jarl opp, framförde alla Vestgötars enhälliga begäran
till Svea-konungen, alt fred måtte upprättas med Norriges Konung;
uppräknade alla de olägenheter, Vestgöterna hade deraf, att de från
Norrige icke fingo någon tillförsel af sina vanliga
nödvändighetsvaror, men deremot suto i hugget för anfall och härjningar från
den Norska sidan, städse osäkra om lif och egendom; lillade
slutligen, att Konung Olof i Norrige skickat sina sändebud äfven
med del ärende, att begära Svea-konungens doller Ingegerd till
gemål. Sedan Jarlen talat, steg Konungen upp, svarade stoll ocb
ovänligt till fredsanbudet och förebrådde Jarlen med hårda ord
hans djerfhet, att med den Tjocka Mannen hafva gjort fred och
stillestånd samt med honom äfven ingått vänskap; han kallade
Jarlen eo landsförrädare och sade honom hafva förtjenl att blifva
fördrifveo nr rikel, förekastande honom äfven, alt han låtit sig till
detta eggas af sin hustru Ingeborg, och tilläde, att det var det
oklokaste råd, då han tog sig en sådan qvinna. Konungen talade
låoge och hårdt och vände slutligen sitt tal mot Olof Digre.
Sedan satte han sig åter ned. Derpå följde en stunds tystnad. Då
steg Thorgny upp, och med honom reste sig tillika hela
allmogen, alla de, på hvilkas vägnar han talade, och alla, som
annorstädes hade varir, trängde nu fram för att lyssna, till hvad
Thorgny sade. På honom hvilade nu deras enda hopp, hvilka
arbetade för freden med Norrige. Sedan sorlet af myckenheten,
braket af vapnen, bullret, gnyet småningom tystnat, och ljud åler
ficks, tog Thorgny omsider till ordet och sade: ”annorlunda är nu
”Svea-konungars sinnelag, än förr varit hafver. Thorgny, min
”faderfader, mindes Upsala-kooungen Erik Emundsson och sade
”det om honom, alt, medan han var i sin lättaste ålder, hade
”ban hvar sommar ledung ute, drog lill åtskilliga lånder och lade
"under nig Finland, Kyrialand, Estland, Kurland och många
an-”dra land i öster, och kan man ännu se de jordborgar samt
an-”dra slora verk, som han der gjorde; dock var han icke så
slor-”modig, alt han ju ville höra de män, som hade något vigtigt
”för honom alt framställa. Min fader Thorgny var med Konung
Björn en lång tid och kände väl hans seder, och slod riket i
Björns dagar ali mycken makt och led aldrig minskning; dock
^var han vänlig mot sina mån. Jag hafver Konung Erik Seger*
såll i minne, och jag var med honom i många härfärder; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
