- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
129

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver VestgÖterna derför, att de visat så mycken benägenhet till
vänskap ocb fred med Norrige; i syooerbet hotade ban med straff
alla dem, som följt Jarlen med lians dotter till Norrige. Dessa
Konangens hotelser satte Vestgölerna i fraktan. De togo omsider
det beslut, att sånda mån upp till Svea-konungen och söka atl
med honom komma i förlikning. Emund af Skara, Lagman i
Vestergötland, en man af stort anseende, den myndigaste i orten,
sedan Ragnvald Jarl lemnat Vestergötland, åtog sig på böndernas
begåran denna beskickning. Emund hade en stor och betydande
slägt, var sjelf en af de rikaste mån i landet, dessutom klok
och vältalig, men för öfrigt af tvetydig karakter, opålitlig och
förslagen. Silt uppdrag lill Svea-konungen utförde ban på det sått,
att han först tog vågen till Östergötland, der han hade många
från-der och vånner, drog derifrån vidare uppåt landet till Svithiod,
gick öfverallt till råds med ansedda män, erinrade om
Allshär-jartingets beslut och talade om Konungens i strid dermed trotsiga
förhållande. Sedan han sålunda försäkrat sig om de mest
bely-dande männen och hos alla funnit ett ogillande af Konungens
handlingssätt, red han fram till Upsala. Olof Skötkonung satt
omgifven af sin nämnd och skipade rått mellan klagande och
svarande. Emund trådde fram, neg för Konongen och helsade
honom. Sedan han derefter till svar på Konungens fråga,
huruvida något nytt spordes, hopdiktat åtskilliga berättelser, under
hvilka alla emellertid lågo en hemlig syftning och mening,
före-bragte han sitt årende sålunda: ”jag kommer, Konung, för att
”söka utslag i en vansklig sak, hvaruli tår lag skiljer sig från
”Upsala lagen. Hos oss voro tvenne ådelborna mån, begge af
”lika ätt, men olika i egendom och skaplynne; de lågo i delo
”om jordagods och gjorde bvarandra skada, men den mest, som
”rikast var. Deras ivist blef på Allshårjartinget så afdömd,
”att den rikaste skulle gälda skadan. Men han betalade så, alt
”han gaf gåsunge för gammal gås och gris för gammalt svin;
”för en mark renadt guld gaf ban en half mark guld samt en
”half mark ler ocb moll, ocb dessutom hotade ban svårligen den
”mannen, som tog detta i betalning. Hvad dömmen J, Konung,
”hårom?” Konungen fålde den dom: ”han skall gälda till fullo
”det, som dömdt var, och dessutom tredubbelt till Konungen,
”(tch blifver icke detta fullgjordt inom året, fare han då i lands-»
”flykt från all sin egendom, och falle af hans gods hälften till
”Konungen och hälften till råttseganden.” Emund kallade lill
vittnen på denna dom alla de visaste mån, som närvarande yoro.
Sedan han gått bort, salt Konungen långt inpå dagen öfver
andra kfiromål. Då han derefter gick till måltidsbordet, frågade
han efter Lagman Emund, skickade till hans herberge och böd
honom till gäst. Råtterna inburos; efter dem följde spelmän med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free