Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harpor, gigor och annan spelredskap; sist baros dryckerna io.
Konungen hade elt alort samqvåm bos sig af ansedda mån. Han
var hela aftooen vid godt lynne och kom icke vidare ihog
Lagman Emund, hvilken underliden dragit bort. Men i Konungens
sinne hade emellertid fåstat sig det besynnerliga laga mål, Emund
inför rätten hade framslålt. Begrundande detta nårmare, då han
uppvaknade följande morgon, förekom del honom, alt derunder
måtte ligga någol annat och syfta på förhållandet mellan honom
och Olof Digre; en dom gick också mellan dem på Upsala ting;
men huru Emund kunde såga, alt gåsunge blifvit gifven för gås,
gris för gammalt svin och halfparten ler för guld, föreföll
Konungen mörkt. Han tillsporde derom sina rådgifvare, och en af
dem svarade: ”ånuu större, ån mellan guld och ler, år
skilna-”den mellan Konong och trål. Ou har lofvat alt gifva Olof Digre
”din dotter Ingegerd; hon år konungaboren och i alla åtlleder
"tillbaka af Uppsvea-ått, som år den yppersta i nordlanden, ty
”denna ått år kommen från Sjelfva Gudarne. Men nu hafver
”Olof i Norrige fått Aslrid, och fastån hon år konungabarn, år
”likvål hennes moder en trålinna, ocb dertill en Veodisk.” Kon»
ungen leddes deraf alt tånka på Emunds öfriga sagor och
frå-gade sina rådgifvare, hvartut hao kunde hafva syftat med
beråt-telsen om en viss Alte Dolske? Man upplysle honom, att Atte
beleckoade trålosam, envis, illvillig, dolsk åter dumdristig, fåkunoig,
och be råtteisen således om Atte den Dolske antydde eu man, som,
hatande friden, endast ströfvar efler ringa ting, hvilka han aldrig
kan ernå, men deremot låter atora och vigliga saker gå sig ur
hånderna; hvari hån med detta syftades, förklarade man sedan
når-mare ocb sade Konungen: ”Alla mån, så vål d« förnämare som
”allmogen, åro illa tillfreds, atl J, Konung, icke hållit edra ord
”mot Konungen fi Norrige, och det, som ånnu svårare år, att J
rhafven ryggat Allshårjartingets beslut. Icke behöfven J att frukta
”hvarken för Norriges Konung eller Dana-kooungen eller någon
”annan, eho det vara må, så långe Svea-håren vill följa eder;
”men der så hånder, att landsfolket sålter sig enhålligt upp mot
”eder, dä se vi, som edra vånner åro, iotel råd deremot, som
”doga månde.” Konungen hörde med förvåning detta tal, men
blef ånnu mer bestört, då man beråitade honom, att budkaflen
redan vore uppskuren och utsånd omkring hela landet, och
råfsle-tiog stårodt. Bland Konungens rådgifvare voro trenne bröder,
Arnvid Blinde, Thorvid Stammare och Freyvid Döfve; den ena
nemligen hade en svag syn, den andra kunde framsåga blott
tvenne ord i sånder, den tredje hörde illa; men dessa bröder voro
alla mån af högt förstånd, storåtlade, rika och ansedda, och af
Konongen högt aktade. Freyvid bad Koouogen Jågga mårkt till,
huru många hans hflfdingar mu suto hår i rådslån*man med hon*
om; de voro nu endast sex; de aodra, befarade hao, hade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
