Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparsammare An sina företrädare i Ilos utdelande, ocb handlade
icke alltid med behörig varsamhet. Dessa förhftllaoden hade till
följd, att många förnåroa män ocli rika bondesöner drogo ar
landet ocb foro öfver lill Konung Knut i England. Den rikdom och
prakt och den stora samling af folk, de hår sågo, blåodade
deras ögon och iogåfvo dem höga begrepp om Knuts makt.
Såsom han uppbar skatt både af England och Danmark, egde hao
mycket att gifva och utdelte åfven med frikoslig hand sina
gåf-vor. I detta sakernas skick, då redan till en stor del folkets
hjertan i Norrige våndt sig från Konung Olof, kommo till
Norrige mån, som medförde lill Olof Digre bref från Konung Knut i
England. Sedan han nemligen fullbordat eröfringen af England
och befåstat sig i besittningen af delta land, så att ban nu satt
en måklig Konung öfver tvenne rikeu (sedan år 1014 öfver
konungariket Danmark, som tillfallit honom i arf efter hans fader
Sven Tveskägg), tänkte han åfven på Norrige. Han fordrade, att
Konung Olof skulle begifva sig öfver till England, mottaga af
honom Norriges rike i förlåning, blifva hans man och till honom
betala samma skatt, som Jarlaroe tillförne erlagt; dessa anspråk
grundade han derpå, alt hans farfader, Harald Blåtand, innehaft
Norriges rike och uppburit skatt deraf (126), äfvensom Knuts
fader lång tid rådt öfver en del deraf (131). Det uppstod deraf
mellan Olof Digre och Konuog Knul ett nära lika förhållande, som en
tid derförut egt rum mellan samma Olof och Svea-konungen Olof.
Men Knut, mer krigisk, mer herrsklysten och mer företagsam,
var med sin stora makt för den Norska Konungen en vida
fruktansvärdare fiende ån den Svenska, mer betänksamma och
mindre enväldige Olof Skötkonung varit. Olof Digre blef illa till
mods. Han sånde mån till Sverige, att gifva Svea-konungen
lill-känna Knuts afsigter och anspråk på Norrige, och huru
troligen Konung Anund icke heller långe skulle få sitta i fred i
sitt rike, dtrest Konung Knut förmådde att underlägga sig Norrige.
Det blef Knul kunnigt, att sändebud gingo mellan Konungarne i
Sverige och Norrige, och att stora anslag målte ligga deruoder.
Då kom äfven från honom en beskickning lill Svea-konungen;
såndemånnen medförde stora skänker jemte försäkringar om
Dana-konungens vänskap, och alt hans afsigt ingalunda vore alt
företaga nlgot fiendiligt mot Svea-konungen, med hvilken han
dädan-efler som ditintills önskade lefva i sämja och fred, så alt Konung
An&nd för den orsaken skull icke behöfde blanda sig i den tvist, som
var mellan honom och den Norska Konungen. Anund mollog
med köld de Danska sändebuden; på deras framställningar svarade
han fåordigt och så, all de klart kunde skönja, att han var till
vänskap med Konungen i Norrige benägen. Konungarne Anund
och Olof stämde med hvarandra ett möte vid Göla-elf i
Kong-htU» Anund belånkte vådan för norden af Dana-konungens vidt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
