Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrftUades om allt, hvad pä sjön föregick, var med sitt folk
i fullt arbete alt genomskära dammarne. Vid daguingeo följande
morgon gick en del af folket från de i hamnen liggande’fiendtliga
skeppen upp i land att förlusta sig. På en gång började å-vattnelatt
häftigt flöda, steg i hast upp öfver åbräddarne och öfversvåmmade
hela marken deromkring med sådan våldsarahel, alt det fördränkte
och med sin brusande fart bortsköljde alla dem, som gått opp på
land. Bland skeppen i hamnen uppkom den störsla förvirring.
Del likt en störtflod framforsande vattnet kastade det ena skeppet
mot det andra, och förskräckelsen ökades ännu mer af de
obåk-liga stockar och trädstammar, som floden förde med sig och med
förfärlig kraft slungade mot skeppen; många af dessa skadades,
och en stor del af besättningen omkom. De, som under delta
förskräckande uppträde behöllo någon sans och rådighel eller
återhemtade sig efter den första bestörtningen, skyndade
ändtligen atl afhugga sina landfästen eller kapra ankartrossarne, för alt
göra sig lösa; når detta skelt, då vraktes det eoa skeppel hit, det
andra dit, inga åror kunde brukas, intet skepp lydde roder. Det
stora drakskeppet, på hvilket Konung Knut sjelf var om bord,
drefs med det strömmande vattnet ur hamnen och fördes midt i
gapet på den Svenska och Norska flottan. Det blef genast på
alla sidor omringadt. Men detta skepp, det största, som ditintills
och långt derefter funnits i norden, hade myckel höga bord, så
att det i jemnförelse till de öfriga liknade en borg; det var
dessutom, likasom fordom Ormen Långa, bemannadt med de
utvaldaste och bäst vapenrustade kämpar; det kunde derföre icke så lätt
och i sådan hast äntras. Emellertid befann Konung Knul sig i
den yttersta fara, då Ulf Jarl med den Danska flottan skyndade
till Konungens bistånd och uppehöll striden; derunder drog sig
efterhand den öfriga, skingrade delen af flottan tillsamman;
samlad, var denna till skeppens antal dubbelt starkare ån den
Svenska och Norska tillhopa. De förenade Konungarne således,
öf-vergifvande hoppet atl för denna gång vinna större seger, ån de
redan vunnit, låto småningom myona skeppen tillbaka och drogo
sig omsider i god ordning ur striden. Knul förföljde icke,
men drog med bela sin krigsmakt tillbaka till Seland,
hvar-efter Konungarne Anund och Olof åfven reste upp sina
master, hissade seglen och fortsatte kosan öslerut inom
Svea-konun-gens landamåre, hvarest de en afton lade till vid en ort, som
kallades Barvik. Det led mot hösten, Svearne längtade alt
återkomma till sina hemstäder; de fruktade, att det kunde inträffa,
hvad icke sällan plägade ske, alt hafvet tillfrös, och emedan
någon framgång icke vidare var att vänta, men godt vore, såsom
Konung Anund sade, att åka hem på bela vagnar, så hissade
Svenska flottan åter sina segel och drog hem. Knut hade förlagt
sin bårflolta i Öresund, dels vid Skåne, dels vid Seland. Konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
