Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sfcogsinbyggare eller si kallade stigmän och röfvare. Många
så ?I1 af dem som äfven från de bebygda trakferoa stötte till
Kooungens här. Namngifna äro tvenne bröder, Gauka Thorer
och Af arfas te, skogsmän och stora våldsverkare; de hade
aldrig varit i strid, der man slagits efter krigsordning, hvarföre,
då de sporde Konungens tåg genom dessa marker, en stor Insl
bos dem uppstod alt se en konungahår i slagordning och atl
Sjelfva i konungastrid pröfva sina krafter; de kommo till
Konungen med trettio följeslagare och erbödo honom sin tjenst. Dessa
bröder voro till växten större och till krafter starkare ån andra
män, dessutom vål beväpnade, djerfva och modiga karlar, som icke
trodde på någon aonan Gud ån sin egen styrka och kraft.
Konungen ville, atl de skulle låta döpa sig ocb tro på Christnm samt
Gud Pader, deras skapare. De sade nej dertill, och Gauka
Thorer sporde Konnngen, om i hans hår bland de christna månnen
funnes någon, som växt bögre i vädret ån de bröderna. Men
otan afseende hårpå vägrade Olof, som icke ville hafva med sig
i striden andra fin christna, alt intaga dem i krigshopen, så länge
de voro hedningar. De åler ville för ingen del draga bort, utan
att hafva deltagit i bärlaget, och Gauka Thorer sade till sin
broder samt de öfriga af Olof bortvista skogsroånnen: ”om jag skall
”på någon Gud tro, så fir mig icke värre, att tro på den hvita
”Christ, fin på någon annan Gud; derföre är milt råd, att vi låta
”döpa oss, efter Konungen så ändtligen hafva vill, och sedan gå
"vi med honom i striden.” Deruti instämde alla. Då blefvo de
af presterna döpta ocb af Biskopen med händernas pålåggning och
den heliga smörjelsen välsignade. Till Konungen kom äfven en
man, som genom sitt utseende vfickte allas förundran; icke någon
af alla dem, som ander detta tåg inställt sig vid bfiren, liknade
honom; han var till vfixten så reslig, att äfven de mest storvfixta
mån i Konangens hår icke räckte honom längre än till axlarne;
icke mindre utmärkte honom hans prydliga hår och hans
manligt sköna ansigtsbildning; öfver lifvet var han beklädd med en
ringbrynja; på hufvudet bar han en präktig hjelm och i handen
ett stort guldbelagdt spjut, hvars skaft var så tjockt, att knapt
någon kunde med handen omspänna det; hans sköld var röd, och
svftrdet, hvarmed han omgjordat sig, mycket prydligt och kostbart.
Denne man gick fram till Konangen och helsade hooom.
Kon-nogen sporde efter hans namn och härkomst. Han svarade, att
i Helsingland och Jemtlaod hade han sin slågt, och sjelf helte
ban Arnliot G el lina. Konungen såg nu framför sig den
nan, han långe af ryktet hade känt och mycket Önskat all få se.
Det synes, såsom denna mannens namn varit vidt bekani, men
bana härkomst och lefnadsöden firo för oss okända. Till
Kouun-gens fråga, på hvilken Gud han trodde? svarade han, all
han förtröstade pi sin egen kraft och styrka och hade ditintills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
