Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befunnit sig vål dervid, ”men nu”, lillade han, ”vill jag tro pi
dig, Konung.” Då sade Konungen: ”om do vill tro på mig, då
”måste du ock tro på det, som jag lårer dig; ty skall du tro,
”att Jesus Christos hafver skapat himmel och jord och allt folk,
”och att till honom skola komma efter döden alla menniskor, som
”åro goda och råltroende.” Detta förekom Aroliot något svårt alt
fatta; han hade vål hört talas om den hvila Ghrist, men hade sig
ingenting kunnigt om hans vålde, eller hvaröfver han egde att
råda. Konungen företog sig då att undervisa honom om Guds
allmakt och Christendomens hufvudlåror. Derpå mottog
Arn-liot dopet.
148’ Sedan Konungen på andra sidan om Kölen kommit
ned i Verdalen, der mönstrat sitt folk och fuonit stridsmånnen
oppgå till ett tal af mellan 3 och 4000 man, undervisade han
dem om den ordning, livar och en under det vidare framtåget
och åfven i Sjelfva slaget borde iakttaga. Han indelade håren i
trenne hufvudbopar, den ena, bestående af hans hofmån samt
det folk, som kommit till honom från Norrige, den andra af
det manskap, Dag Ringsson anförde, den tredje åter af de mån,
Svea-koouogeo lemnat till hjelp, jemte dera, hvilka under tåget
genom Svithiod frivilligt gifvit sig till håren; af dessa hårflockar
skulle den första, Norrmånnen, under Konungens eget baner
intaga midten af slagordningen, Dag Ringssoo deremot med sitt folk
onder sitl serskilta baner utgöra den högra, Svea-konongens mån
åfven under sitt eget baner den venslra flygeln. Hvardera af
dessa hufvudskaror fördelades inom sig uti serskilla hopar på det
sått, atl de, som frånder eller vånner voro, stodo tillsamman uti
samma hop eller sveit, emedan man trodde, atl sådana, som bäst
kände hvarandra, äfven uti striden skulle bäst understödja eller
försvara den ena den andra. Dessa sveiter skipades sedan åter
uti vissa leder, på det hvar och en måtte veta sitt rnm, ocb
emedan Konungens hår var liten, böndernas myckenhet stor, den
förra således lätt konde öfverflyglas, anordnades så, att
fylkin-garne skulle ställas tunna, det vill säga, lederna icke ordnas djupa,
på det slagordningen mStte blifva lång. Till kännemärke skulle
alla hafva på sioa hjelmar och sköldar det heliga korstecknet med
hvit färg, och i strideo deras lösen vara: ”fram, fram,
Christ-män, korsmän, kongsmän!” Hvar och en förmanades att noga lägga
märke till, på hvilken sida om fanan han skulle stå, och att hvar
intog det rnm, honom blifvit anvist; natt och dag skulle alla vara
i sina fulla vapen, emedan man nu framtågade i ett fiendtligt
sinnadt land och icke bland vånner. I Norrige hade, vid ryktet
om Olofs återkomst till Svithiod, Länshöfdiogarne genast skyndat
att utsända bodkaflar öfver hela landet till allmogens uppbådande.
I grannskapet af Stiklastad, nära intill Sula-elfveo, vid pass nio
mil i norr från Troodhem stötte Konungens hår på böndernas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
