Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen förrättades: huru en gammal blind man, som med
Konungens blod ivagit sioa ögon, ålerfått sin syn; buru, di en
af Konungens argaste fiender, Thorer Rund, efter slagets slnt visat
det kongliga liket den aktning, alt han rentorkat det från blodet
och smutsen och bred t kläder deröfver, det skett, alt når på bans
hand kommo några droppar af Konungens blod och runno i det
sår, han under striden af Kooungen fått, delta då läktes kort
der-efter af sig sjelf, utan att han för dess helande behöft nyttja
några omslag eller läkemedel; huru andra åter, som i nöd och
fara varit stadda, åkallat honom och blifvit bulpna. Dessa
berättelser spriddes, troddes, och många började anse Olof för en
helig man; denna tro understöddes och bekräftades af Konungens
vånner. Så skedde omsider, att man i hel annan afsigt började
efterforska, hvar Konung Olofs jordiska lemningar förvarades. Ett
år och fem dagar efter slaget vid Stiklastad blef då hans döda
kropp åter upptagen ur dess dolda graf på den ödsliga sandmon.
Man fann Konungens ansigte ännu lika friskt och kinderna så
röda, såsom hade han nyss iosomnat eller legat i en ljuf
slummer. Delta väckte allas förvåning. logen gaf akt på den
förståndiga anmärkning, som gjordes af en qvinna, att döda kroppar sent
ruttna i torra sanden. Tron på Olofs helighet blef allmän och
fast rotad i allas öfvertygelse. Hans lik flyttades till S:t Clements
kyrka i Nidaros, och hans son Magnus lät några år derefter
förfärdiga en mycket dyrbar, konstrikt arbetad kista, kallad S:t
Olofs skrin, i hvilket den helige Olofs ben förvarades. Det skedde
med kyrkans och allmogens endrägtiga beslut, att Olof högtidligt
blef förklarad för en helig man, och sedermera äfven upphöjd
till Norriges skyddshelgon, så att vid hans helgedom aflades alla
offeotliga eder, och i håfderna bär ban från denna tid namn af
Olof den Helige. Hans helgonabild trådde i stället för guden
Thors, och den stridsyxa, hvarmed han afbildades, under bans
tid så ofta färgad med Norrmännens blod, blef no det Norska
rikets vapen. Med lag stadgades, att hans dödsdag skulle firas
öfver hela Norrige. och S:t Olofs åminnelsefest blef en af de
heligaste högtider. Otaliga menniskor vallfärdade till hans grift och
helgedomar. Denna vidskepliga vördnad för den, under sin sista
jordiska vandel så hatade, efter döden som helgon dyrkade Olof
bidrog mer till Ghristendomens rotfåstande i Norrige, ån Olofs
alla aostrångningar och de våldsamma medel, han med alltför
häftig ifver under sin lefnad anvåndt, förmått till vågabringa.
Äfven i Sverige och Danmark, i England och Holland, ja, i
Konstant inopel, i Ryssland "Och i Venden invigdes kyrkor ocb heliga
platser till hans ära. Ännn ser man i S:t Olofs gamla offerkyrka
i Al bo hårad i sydöstra Skåne den helige Olofs tre fot höga bild
af ek med en förgyld krona på hufvudet; med högra foten
trampar ban på ett fyrfota djur med krönt menniskobafvod, björn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
