Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter, draksvans och lejookropp (sinnebild af hedendomen); i
bögra handen håller han en bila af entråd med silfverskaft; med
bilan best ryka sig de sjuka, som på S:t Olofs dag hår infinna
sig, att söka bot för sina bråckligheter; invid kyrkan år en
fordom helig källa belägen, som likaledes bår S;t Olofs namn; nära
intill denna kålla ligger S:t Olofsgård, och folket i orten vet ännu
omtala, att den helige Olof der haft sin boningsplats; äfven den
lilla socken, som sträcker sig rundtomkring kyrkan, kallas ännu
i dag S:t Olofs socken; denna ligger endast några mil från Åhus.
Det år icke osannolikt, att Olof uppehållit sig äfven hår under
anstalterna till den öfverrumpling och förstöriog, han beredde
Konung Knuts flotta, och att minnet deraf fortplantat sig till
efterkommande och helgat dessa ställen.
151* Till denna stora förändring i tänkesätten, bvarigenom
Olof efter sin död blef elt föremål för helig vördnad, bidrogo
mycket de hvålfningar, som åter föregingo i Norrige. Konung
Knut hade gifvit Einar Thambaskelfer, en af Norriges mäktigaste
män, hopp att blifva Jarl öfver hela Norrige i det fall, Knuts
systerson Håkan, åt hvilken han tilldelat denna värdighet, frånfölle.
Elt lika löfte hade han gifvit Kalf Arneson, en annan icke mindre
mäktig man i Norrige och hvilken var den, som anförde
bondehären vid Stiklastad. Den ena med den andra väntade na
uppfyllelsen af detta löfte, sedan Håkan frånfallit. Men Knut satte en af
sina söner af namn Sven till Konung öfver Norrige. Han kom
med en hår af Danska mån och ville i Norrige införa samma
författningar, som i Danmark voro rådande; han äfven skärpte
dem i många mål, för alt hålla Norriges rike och folk i sträng
undergifvenhet. Så stadgade han för lag, alt ingen månde färdas
ur landet, utan alt hafva sökt och erhållit Konungens tillstånd
deriill, och hvilken häremot bröte, hade förverkat all sin
egendom, som hemföll till Konungen; mandråp fingo dådanefter icke
försonas med böter, utan medförde landsflykt och förlust af all
egendom, så löst sora fast; bönderna förklarades skyldige att
uppbygga alla de hus, Kooungen ville hafva på sina gårdar; det
lädes på dem ännu andra bördor, men af allt det nesligaste och
mest bånandc för Norrmännen var det stadgande, atl en Dansk
mans vittnesmål kunde vräka eller upphåfva tio Norrmäns. När
dessa lagar upplästes för allmogen, och bönderna sins emellan
starkt knölade, då fröjdade sig Olofs vänner och sade till
Thrond-bemsboerna, hvilka varit de ifrigaste och hätskaste i hatet mot
den fallne Konungen: ”tagen nu vänskapen och lönen af
Knut-”lingarne (Konung Knuts ättlingar), för det J slridden mot Konung
wOlof och fälden honom från land och rike; eder lofvades då frid
”och allsköns förbättring af edra rättigheter; nu hafven J icke
”annat ån tvång och tråldom och dertill skammen af en stor miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
