Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bårar, hade af nöden en städse Därvarande höfding för att styra
och försvara laodet. Magnus, intagen af Svens ädla väsende, fat*
tade det beslut, att sätta honom i egenskap af Jarl till
föreståndare öfver Danmarks rike, log ett svärd och en sköld, fäste
svärdet vid Svens bälte, hängde skölden på hans axel, satte en hjelm
på hans hufvud, gaf honom Jarlsnamn och tilläde honom alla de
ftrläningar, bans fader Ulf Jarl tillförne innehaft; ett
helgona-skrin blef framburet, Sven lade sioa händer på skrinet, Konungen
förestafvade eden, Sven eftersade den och svor Konungen
trohet; sedan eden var aflagd, tog Konungen Jarlen i handen och
ledde honom opp i högsätet till sig. Sådant var högtidsbruket
vid tilldelandet af jarlsvärdigheten och invigniogen i delta embete.
Sven kom till Danmark. Danskaroe sågo i honom en nära
skylds-man af sitt förra konungahus och fördrogo ogerna, att från höjden
af lysande makt plötsligen hafva nedsjunkit till underdånighet och
beroende af Norrige. De togo Sven till Konung. Magnus kom
med en stark krigshär att hämnas Svens och Danskarnes affall.
Sven, seende sig icke mäktig alt göra motstånd, flydde öfver till
Sverige. Förstärkt med Svenskt manskap, kom han åter tillbaka
ocb höll sedan med Konuog Magnus trenne blodiga sjödrabbningar,
men blef i dem alla slagen. Under dessa missöden log han i
nöden städse sin tillflykt till Sverige. Anund trädde väl icke
öppet på sin olyckliga frändes sida, men han lemnade honom en
säker fristad i sitt land, gaf honom frihet att taga i sin tjenst så
många, som ville följa honom, såg dessutom gerna och kanske
äfven bidrog, att Ulf Jarl*) i Veslergötland (troligen en son
af Ragnvald Jarl, hvilken hade tvenne söner, Eilif och Ulf)
gjorde honom ett så kraftigt bistånd, att Sven sedermera öppet
förklarat och erkänt, att utan Ulf Jarls och Kooung Anunds
bistånd han icke kunnat uthållaa kriget mot Konung Magnus och
försvara sitt konungadöme. Ännu var Svens öde oafgjordt, då
Olof den Heliges halfbroder Harald Sigurdsson återkom till
Norrige fråu sina härfärder i aflågsna länder. Harald, densamme,
som från Norrige tillförde Olof 600 man och med honom deltog
i slaget vid Stiklastad, hade, svårt sårad i detta slag, från
valplatsen blifvit förd till en bonde, hvilken bodde i skogen långt
afsides från andra menniskor. Hos honom uppehöll han sig en
tid lönligen. Sedan han blifvit läkt, följde bondens son lionom
öfver Kölen; de tågade genom ödemarker, ur skog i skog,
emedan de icke vågade draga den vanliga vågen; genom Jemtland
och Helsingland kommo de fram i Upland; här vistades den unga
*) Af Adam af Bremeo, den enda, som i sin Hist. Eccl omtalar
bonom, ben3mnes han Tuph Jarl (Dux Tuph); men att detta
Toph Sr ett förbråkadt namn, är intet tvifvel underkastadt; dylika
namnförbråkningar Iro i våra utlandska bjelpklllor alltför vanliga.
(Jfr 6. not).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
