Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald öfver vintern; våren derpå fick han sig skepp ecli drog
ö*terut iill Gardarike; der blef han tillika med Eilif, Ragnvald
Jarls son, satt till höfding öfver Jaroslavs landvårnsmån; såsom
sådan drog han med Eilif vida omkring i Österlandea och höll
många slrider. Sedan begaf han sig till Konstantinopel. Derifrån
efter många åfventyr ocb många öden kom han med stora
rikedomar af guld och dyrbara saker åler till Gardarike, förmålie sig
der med Iogegerds och Jaroslavs doMer Ellisif, drog derpå öfver
till Sverige, lade (ill vid Sigtuna omkring år 1045, kom
derefter till Konung Magnus i Norrige, hvilken upptog honom till
med-regeat på det sålt, att han gaf honom halfva Norr iges rike med
alla skatter och inkomster och all den egendom, som derlill lydde»
Sven, ditiniills alltid olycklig i striden mot Konung Magnus,
misströstade ånnu mer, sedan den rika och krigserfarne Harald blifvit
upptagen till Magni medregent, att kunna uthålla kampen moi
tvenne så tappra och segerrika Konungar. Han flydde derföre
öfver till Skåne med det beslut att nedldgga den kongliga
värdigheten och åler iräda>i tjenst hos sin frånde Konung Anund %
Sverige. I detta uppsåt stod han redan fårdig att stiga till häst,
för att rida uppåt till Svithiod, då tvenne mån anlände till går-*
deo, der hau var, och beråitade honom, att Konung Magnus var
död ocb att han kort före sitt aflidande hade till Sven afträdt
Danmarks rike. Magnus dog på Sudatorp i södra Jutland dep
25 Oktober 1047. Han hade då i elfva år varit Konung i
Norrige och efterlemnade ett så ålskadt minne, alt man kallat honom
Magnus den Gode. Då ban kånde sin död nalkas, kallade
han lill sin sotsång sin farbroder ocb medregent Konung Harald,
förmanande honom alt återvånda till sitt fädernerike och afstå
från alla anspråk på Danmark, emedan han ändå aldrig skulle
komma tiU stadig besittning deraf; Sven Estridsson vore till
Danmarks rike den nårmasle arfvingeo, och med all den rått han,
Magnus, egt till detsamma, återgaf han det nu till Konung Sven.
Då Sven fick dessa (idningar, sade han: ”det tager jag Gud till
”vittne, att aldrig hädanefter skaJf jag fly från Dana-rike, så länge
njag lefver.” Dermed steg han upp på sin häst och red söderut
tiU Skåne. Harald emellertid var för ingen del sinnad att
efterkomma Magni vilja. Då börjades mellan Danmark ocb Norrige
elt nytt krig, hvilket sedan fortvarade i sexton år. Sven, ehuru
ofta i stor fara och nöd, var dock på det hela vida lyckligare
mot den krigsknnnige Harald, ån han varit det mot den unga
Konung Magnus. Han försvarade och bibehöll sitt rike. Harald
blef slutligen villig till fred. Denna afslöts vid Götaelf år 1064
på de vilkor, att hvar af Konungarne skulle behålla sitt rike med
de gränser,, som tillförne varit mellan Danmark och Norrige.
Freden skulje räcka, så låpge begge Koqungarne lefde.
154. Under dessa tåta hvålfningar i Norrige ocUDanmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
