Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rijftt Sverige elt ostördt och stadigt lugn så inom sina gränser som
Utom sig. Annnds förhållande visar, att han, efter krigsfärden till
Danmark i förening med Norriges Konung Olof Digre, fattat och
troget följt den grundsats, ål t icke blanda Sig i granöaroes
strider. Men för olyckliga ocb landsflyktiga Furstar var hans riké
en alltid öppen och säker fristad. Han gaf dem skydd, éåg gerna,
6cb så vidt utan synbart déltaganrfé kunde ske, äfven befordrade,
itt de svagare af de krigförande makterna sattes i tiflfäfle att
toppehåtla jemnvigten mot de starkare och förekomma, att icke
alltför stort välde hopades i en endas hand. fimellerlid öfvades
hvarken från Norriges eller Danmarks sida några fiendtlighetér
mot Sverige trfl gengäldande af det bistånd, dt landsflyktiga
fur-stafrne derifrån erhöllo, troligen emedan man fruktade att bringa
r harnesk mot sig de mäktiga Svearné, oro hvilka en samtida
fremmande författare yttrar, att de till häst som lill sjöss voro
ätmårkta krigare och på manskap och vapen så starka, ätt dé
syntes genom sin makt nedbryta de öfriga nordiska folken. Om
An and är för öfrigt upptecknadt, atl han ända från begynnelsen’
af sin regering, ehuru han då ännu var ung till åren, i fromhef,
förstånd och vishét öfver träffal allä de Konungar, tom före honom
styrt, så att mgen varit af fofket så högt älskad tom han. lian
oppéhöll med stadig hand den inre ordningen Ocb freden och
bar t detta afseende varit sttäng i bestraffningar mot
mlssger-ningsmän, deraf han äfven i våra gatbla urkunder bär namn a^
Kol bränna, emedah han icke Varit skonsam i sina domar och
icke sparat att bränha missdåd a res hus. Det var nemligen ett
forntidar besiraffnfngssätt vid svårare brott, då genom böter de
icke försonades, alt rnan uppbrände den brottsliges lins an! i o gen
helt och hållet eller till störré elfer mindre del, så att straffet
rfvarade mot brottet, såsom Olaus Petri förklarar (tel i sin
krö-Ailca, 4tl hvilken gjorde den andra någon skada eller orätt, af
hatos gård skulle utmätas elt helt, elt halft eller ett fjerdedels’
hos, mer eller mindre, efter värdet af den gjorda skadan, och
de sålunda utmätta htis blefvo sedan brända. Likaså har hos
Norrmannerna i Normandie i Frankrike, hvilka vid bosättningen
derstädes nöedförde dit sina Skandinaviska hemseder och bruk,
del varit i deras lagar stadgadl eller hos dem laga sedvänja, att
hn*, som tillhörde de fredlösa, skulle nppbrännas till vittnesbörd
om deras ådömda stririf och att de, som éfterkommo, skulle lägga
åmirintelsén deraf på hjeMat och lära all bära fruktan derför;
be-funno sig de landsflyktigas hus på ett sådant ställé, alt de icke
ktlode uppbrännas utan fara för andras bds, så bördé taket samt
annat mera aftagas och nedbrytas och sedan, för att uppbrännas,
bäras till elt sådanl ställe, att ingen skada deraf kunde oppkomma.
Med lika straff plågade Olof Digre hemsök» dem, soni anlfogen
afföllo från> dtfr christna läran1, 4Mdr vägrade? rtt afttagfe détoftitiina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
