Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopen, som ville tillvälla sig högsta kyrkostyrelsen öfver
norden, försvarade han sin kongliga myndighet och tillsatte sjelf sina
biskopar; derföre, och då ban i öfrigt icke synes hafva varit
någon ifrig anhängare af den christna läran, så alt Svearne sägas
ander hans tid illa hafva hållit Christendomen, bar han af
nordiska kyrkans äldsta häfdatecknare, kyrkohistorikern Adam af
Bremen blifvit illa utropad och kallad pessimus (den elake),
hvilket tillåfventyrs äfven föranledt det af våra inhemska
forn-urkander honom gifna tillnamn af Sleinme, eller har, hvad
ännu troligare är9 detta vedernamn blifvit honom tillagdt med
afseende på hans låga börd å möderne (slem, såsom i slem
vinning, har ännu i vårt språkbruk betydelsen af låg, föraktlig).
Han säges hafva haft en son vid namn Anund. Honom hade
ban utsändt med en krigshär till Amazonernas eller Qvinnornas
land, hvarmed det forntida Qvenland (Finland) betecknas. På
detta krigståg skall Anuod tillika med hela håren omkommit
derigenom, att fienden förgiftat brunnarne, det vill i medeltidens
språk säga, att färden utfallit olyckligt, emedan en dödlig
sjukdom ioritat sig i håren. Derjemle skola ännu andra olyckor
hafva tillstött, samt landet varit hemsökt af missväxt och hunger.
Vi ega emellertid Öfver omständigheterna af dessa tilldragelser
inga närmare underrättelser; de äro så väl för våra inhemska
krönikor som åfven för de Isländska sagoskrifvarne alldeles
obekanta och omtalas endast af kyrkohistorikern Adam af Bremen
såsoro Guds hämndstraff (divina ullio) för Konung Emunds
vrångvisa förakt ocb olydnad för den Hamburgska Erkebiskopen.
Hans regering har varit kort, men hans dödsår är oss icke
bekant; del vet man endast, att han var död före år 1062 eller
1063. Han är af den högt ansedda, från Gndarne upprunna
kon an ga-att, som med Sigurd Ring [och han troligen en ättling af
Yng-lingarnes gudastam] efter den gamla Ynglinga-ättens fall kom till
konungadömet öfver Svithiod, i ordningen den tolfte *) och den
sista, som sutit på konuogasätel i Upsala, det vill säga, varit
En-våldskon ungar (Öfverkon ungar) i Svia-välde.
*) Konungaföljden, säsorn vi sett, bar varit denna: Sigurd Ring, Ragnar
Lodbroh, Björn Jernsida, Erik Bjömsson, Erik Refilsson, Emund, Erik
Emundsson, Björn Eriksson, Erik Segersäll, Olof SJcötkonung, Anund
Jakob, Emund Gammal. Detta sammanstämmer äfven med Olof
Skötkonungs yttrande, att han af sin ätt var den tionde
Upsala-konungen (132). Det, att vi jemte Upsala-konungen äfven sett
nämnas andra Konungar och deribland sädana, som haft sitt slte
i Sigtuna, kommer frän denna tidens brödraskiften och
samrege-ringar, hvarom mer i nästföljande Afdelniog. Att Sigurd Ring var en
Sttling af de gamla Ynglingarne, synas vi med all grund kunna antaga
af de vinkar, som derom förekomma (103.104); sä Gnna vi äfvenledes
af Konungasagorna, att den i Upsala herrskande konunga* atten var
”den yppersta i nordlanden, ty denna ätt,” heter det, ”Sr kommen
”frän Sjelfva Gudarne.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
