Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den slora offerblodsskålen, på fornnordiska språket kalladt
Htut-eller Ulautbolle, eo stor kopparskål, i hvilken blodet af de offrade
djoren upphemtades. Till offerdjur bestämda voro hästar, tjurar
och galtar. Utsirade med festlig prydnad, leddes de fram, sig*
nades till Gudarne och dödades i det församlade folkets åsyn.
Med blodqvasten, kallad Hlaut-tein, en vid lång stake fasthåftad
qvast, doppad i offerdjurets i blodsskålen npphemtade blod,
be-strökos Gudarnes säten och templets väggar, och tillika stänktes
af blodet äfven på det församlade folket. Derpå följde det stora
offergillet. Öfver eldar sattes kitllarne, i hvilka de offrade djurens
kött kokades. Dryckerna och maten signades af Kooungen eller
höfdingen för offergillet; då drack man Gudarnes skålar, i främsta
rummet Odens skål, Konungen till seger och riket till lycka; der*
näst Njords skål och Prejs skål för god årsväxt och frid; sedan
tömdes bragafull, skålar för utmärkta hjeltar, som fallit i krig;
man drack åfven de fränders skål, som under sin lefoad utfört
någon märklig bedrift. Dessa skålar kallades minnen (att dricka
någons minne, var detsamma som att dricka till någons åra eller
till betygande af kårlek, vördnad ocli tilIgifvenhet).
Det var sed vid de stora offerhögtiderna > Upsala, att af de djur,
som till offer bestämdes, skulle nio lif offras, alla af bankönet.
Med blod endast, så trodde de gamle, kunde menniskornas brott
försenas, Gudarne blidkas och deras nåd vinnas. Vi Anna i de
hedniska retigiooeraas offergudstjenst ett nr menniskonatoreos
innersta framkalladt medvetande af straffvärd skold inför Gud ock
syndens försoning genom dödeo. Tron på den försenande kraften
af det stumma offerdjurets död inneslöt i sig naturligt boppet
och tron på kraften af menniskolifs försoniagsdöd för folket. Når
derföre stora offringar anstäldes, då hembnros äfven menniskor
som offer till de förtörnade Gudarnes försoning. Spår af
menni-skooffer förekomma åfven i Gamla Testamentets skrifter, och
likaså hos flera forntida folkslag, såsom hos Geterna ocli i äldsta
tider äfven hos Grekerna och Romarne. Hos våra forntida fäder
framträda dessa offringar från en ljusare sida i så måtto, all i
vanliga fall ntsågos dertill trålar och missgerningsmån; endast vid
allmänna landsplågor och når stor nöd var för hand, då offrades
åfven de ädlaste lif (77.100). De till offer beståmda krossades
mot en sten vid helgedoam, eller störtades de ut före en klippa,
eller nadstnpades de i en offerkJMa, eller upphängdes de i en
lund. Det fanaa icke ett tvåd i offerlunden vid Upsala tempel,
som ej var belgndt genom offrade djor oeh menniskor, hvilka der
blifvit upphängda såsom gifna åt Oden; derföre äfven denna ål
Oden helgade lund af våra fornfftder var hållen i mycken helgd
ooh vördnad* Till de offerfester, sam • hör firades vid folkets
gemensamma helgedom, kommo konungar, höfdingar ocb de fria
hnafådern* tillaamman ooh deltogo alla med hvarandra i de atara*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
