Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samman och med dem dricka minnesskålen efter den aflidna,
hvars egendom man som arfvinge tilltr&dde; arfölet innebar tillika
ett lagligt kungörande för hela slägten af den, som arfölet gjorde,
att han, såsom den närmast dertill berättigad, mottagit och
lill-trädt arfvet; derföre man icke heller ansågs rätteligen vara
kommen till arfvet förr, än man hållit arfölet, och det var af häfden
eller laga bruket föreskrifvet, alt detta skulle ske före tredje Julen;
en lag, lika bindande för de mäktiga som de ringa. Konungen
således betraktades icke annorlunda än som den första husfadern
i samhället, för hvilken samma borgerliga lag var gällande som
för hvarje annan husfader. Af dessa grundsatser voro
konunga-dömets ärftlighet, delningarne af riket och de samregeringar, hvarom
våra fornhäfder tala, en naturlig följd. Från samma grundsatser
erhålla åfven sagans ord sin förklariog och tydning, att riket och
konungadömet spriddes i ätterna, eftersom dessa grenade sig.
Detta innebar emellertid ingen verklig styckning eller söndring af
riket; det betraktades såsom en delad förvaltning af landet, en
gemensam och lika rått lill konungagodsen och inkomsterna, det
enda sätt man visste, att ställa konungasönernas anspråk tillfreds
och försörja dem på ett värdigt sätt.
161. Så uppkommo de måoga småriken och konungar, vi
sett omtalas, och som med Upsala-konungen delade väldet. Genom
de fortsatta delningarne afknappades underhållet, och området af
det bebygda landet blef alltmera trångt. Då rödjade somliga
Konungar stora skogsland, bygde der och ökade sålunda sitt välde.
Till dem drogo måoga, som i de gamla bygderna icke funno
tillräckligt utrymme för nya bostäder, eller som för bättre utkomst och
näring eller af andra anledningar sökte nya hem. Genom
folkhopens ökande tillväxte odlingarne, så att allt mer och mer i
förut obebygda marker uppstodo gårdar och byar; från dessa
utgrenade sig sedan nya bosättningar, ocli sålunda uppkommo
efterhand nya härad bredvid de gamla. På detta sätt fortskred
under dessa småkonungars tid, i samhällets första barndom,
befolkningens och odlingens gång från skog till skog, från ödemark till
ödemark, så att, ehuru oändligen mycket änno lemnades till
efterkommande att göra och endast de första grofhuggningarne till de
blifvande odlingarne skedde, likväl flera af våra landskap och många af
de nuvarande hårad räkna sin första uppkomst från de tider, då
Konungarne lika med de öfriga husfäderna förnämligast lefde af
sina afvelsgårdar, och kooungasöner med följeslagare, med bäst,
yxa ocb svärd kommo att med eld och jern (beundransvärda
verktyg för det goda som det onda) genom rödjande och plöjande taga
sig rike. Krig mot björnar, vargar och lodjur, alt tämja
vildmarker och tillrusta menniskoboningar, var deras sätt att eröfra.
Derifrån de H&radskonungar, hvarom i sagorna talas, och af hvilka
mången väl icke hade mer ån ett eller annat hårad att råda öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
