Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagman Thorgnys anförande i hans tal (ill Olof Skötkonung (138),
Detta tillstånd af osäkerhet, af våldsamheter och obestämda
rättigheter förmådde modiga, förståndiga mån att söka råd och
hjelp hos sig Sjelfva och hos bvarandra. Vi känna icke
förloppet af de händelser, som under dessa förhållanden fört till en
allmän, i alla landskap lika omskapniog af deras inre förvaltning.
Del är först efter en lång mellantid, omkring 200 år efter
In-giald lllrådas död, nemligen vid medlet af IX århundradet, något
ljus åter uppgår öfver tillståndet och författningen i riket. Då se
vi småkonungarne alldeles försvunna ur landets inre styrelse.
Men den prägel af folkegendomlig sjelfständighet, landskapen och
häraden under Fylkis- och Häradskooungarnes tid erhållit eller
bestämdare utbildat, densamma finna vi ännu bibehållen, men så,
att i spetsen för landskapen stå nu Lagmän, valda af bönder och
bland bönder, i spetsen för häraden åter Häradshöfdingar, åfven
valda af häradsmännen Sjelfva; de förra hafva trädt i de fordna
Fylkiskonungarnes ställe, de sednare i Häradskonungarnes;
laod-skapen, de fordna fylkis-rikena, äro med hvarandra förbundna till
Ömsesidigt skydd och försvar, förbundets öfverhufvud är
Upsala-konungen, honom är hela landet undergifvet, han åter
undergif-ven lagarne. Del är endast på hafvet och i hårnadsfärder, i
sagornas här- och sjökooungar, höfdingar af konungaslägt utan land
och rike, lemningar ännu finnas af de fordna småkonungasläglerna;
de flesta af dem hafva troligen gått under i de inre oroligheterna,
en del åter kanske förlorat sig bland hopen af de fria odalmännen,
under det andra på hafvet och i fremmande lånder sökte äfventyr,
ryktbarhet, rikedomar, riken och vålden.
163. Hvarje författning lär man rigligast käona af dess
ursprungliga anda. Den mark, våra äldsta fäder tillegoat sig och
från ödeland genom sitt och sina hustjenares arbete omskapat till
åkrar och ångar, från boställen för skogens vilda djur till trefliga
menniskoboningar, den var deras egen och kallades deras O dal
(af od, egendom, deraf odla, göra jorden till odal). Densamma
besuto deras efterkommande med oinskränkt rätt såsom en
egendom, hvilken tillkommit genom deras förfäders odling, och
hvilken de Sjelfva med sitt eget blod försvarade, till följd hvaraf de
betraktade sig såsom helt och hållet egna, sjelfrådande mån öfver
deosamma. Odalbonden satt en konung på sin gård och var i
allt sin egen herre. Han bår i våra gamla lagar namn af Drott
(så kallad i allmänhet såsom husfader), Jord-Drott (såsom
jordegare i förhållande lill sina landbönder), Lönar-Drotl
(såsom husbonde i förhållande till sina hustjenare) och Lavarder
(såsom herre i förhållande till sina trälar). Öfver sin hustru och
sina barn och allt sitt husfolk utöfvade han ett husfaderligt välde;
i alla förhållanden svarade han för husets medlemmar; han
gäldade den skada, som af dem tillskyndades andra; han hämnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
