Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller uppbar böter för det våld, som af andra tillfogades dem; så länge
sönerna voro hemma i faderns bröd, egde de icke rätt att något
köpa eller sälja; ännu mindre kunde de fästa lega åt legohjoo;
allt skulle den gamble karl göra; i tvistemål om jord egde
han vitsord både mot Konungen och dennes tjenstemån; han allena
hade betydenhet i staten, han ensam hade talan vid de allmänna
ling och mölen, der folkets angelägenheter afgjordes; landbönder,
som icke hade egen jord, tjenstemån, som åto Konungens bröd,
alla, sotu icke stodo på egen grund, egde ingen röst i saker, som
angingo del allmänna; man fann icke godt att förtro samhällets
öde och dess vigtigaste angelägenheter åt menniskor, som ingen*
ting hade alt förlora, eller ål sådana, som, af andra beroende,
icke voro mån för sig; derföre, icke heller andra än bygd- och
bolfasta mån fingo väljas lill vårf och befattningar, som fordrade
sjelfständighet och medborgligt förtroende. De voro de enda
maktegande i riket. Härifrån det anseende, som följde dermed,
att vara arf boren till odal jord. Gråssåti (af gr tes och sitia9
på gräset eller bara marken sittaode) kallades med förakt de, som
icke hade egen jord; Storbönder åter kallade man dem, hvilka
egde stora jordagods och voro af ett talrikt husfolk omgifna; de
hade trålar, som förrättade alla till gården hörande arbeten,
huskarlar eller fria hustjenare, som ån med husbonden
brukade jorden ocb bergade dess gröda ån åler med honom eller hans
söner drogo i vikingafärder att förvärfva rikedomar, och
land-boar (landbönder), som till eget gagn mot viss afrad brukade
ser-skilta hemman eller delar af Drottens jord. Goda landtmän och
goda krigare, voro dessa tiders bönder ett frisinnadt,
sjelfständigt slägte.
104. Husfäder, som genom blodsband voro med
hvarandra förenade, ansågo sig deraf åfven förbundne, att gemensamt
skydda och försvara hvarandra. Begreppet om slat, som ordnar
det enskilta under det allmänna, var och förblef ännu länge
frero-mande för de forntida männen, som, stolta på sin personliga
frihet, ansägo det för hvaren fri mans naturliga rålt, att möta våld
med våld, sjelf med vapen i hand utkråfja hämnden för hvarje
honom tillfogad oförrätt eller förolämpning. Cnhvar förbrytelse,
förnärmelse eller ärekränkning, utöfvad af den ena fria mannen
mot den andra, betraktades ursprungligen och egentligen blott
som en dem och deras fränder enskilt vidkommande
angelägenhet, till följd hvaraf det äfven måste vara deras rättighet, alt
mellan sig uppgöra och afgöra den mellan dem varande sak, således
åfven att till försoning och förlikning gifva och mottaga böter. 1
sio slågl hade den fria mannen en borgen, elt värn för sin
frihet och sina personliga rätligheter. Slågt- och familjbandet var
af alla samhällsförhållanden det innerligaste, emedan dess rot
ligger djupast i den omenskliga naturen. Blodsbandet år det åldtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
