Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norra Vestmanlands skogar, fann befolkade bygder, kallade
Jern-båraland (147). Deremot var hela den öfre delen af detla
landskap, de så kallade Öster- och Vesterdalarne, så vidl vi af
håfderna knnna döma, elt nära okändt land. Det är forst mot
slutet af XII århundradet, de första strålar af historiens ljus
kastas på dem. Då nemligen Sverre, omkring år 1177, ville från
södra Norrige begilva sig upp till Throndhein, men för sina
ve-derparters fiendlliga tillrustningar icke vågade draga genom
Nor-riges land, tog han vågen till Verruland, tågade genom den nu
af Finnar bebodda Tolfmila-skogen till det mot gränsen af
Da-larne liggande Ekeshårad, drog derifrån genom en annan icke
mindre lång skog, nemligen den ännu i dag så kallade
Tiomils-skogen, gränsskogen mellan Vermland och Dalarne, hvarefter han
vid Malung i Vesterdalarne synes hafva träffat en bebygd ort;
från Malung gick tåget vidare genom en tredje, tolf mil *) lång
skog eller ödemark, (ill dess han kom fram i Jernbåraland, efter
all sannolikhet i 0>terdalaine, troligen i Mora eller Elfdals socknar.
Under fårdeo genom dessa obebygda marker lefde han och hans
följeslagare icke af annat åu köttet af de foglar och elgar, som
de med sina pilar sköto i skogen; tåget gick öfver slora moras,
genom djupa, dystra skogar, öfver klippor och berg, ocb det var
den tid af året, då snön löstes ur skogarne och isarne af vattnen,
så alt Sverre med sitt folk hade alt kämpa med otroliga svårig*
heter. I Österdalarne var folkel ännu hedniskt, hade förr aldrig
sett en Konung färdas genom sitt land och visste icke, om en
sådan var menniska eller djur. Det mottog likväl Konung Sverre
vål och befordrade hans fård genom bygderna. Men stigen ledde
merendels öfver oröjda marker. Öfver kärr och moras, Öfver
stora åar och sjöar och genom en skog, 18 raster **) lång,
kom Sverre sedan fram i Herjeådaleu; derifrån, innan han
förmådde framtränga till Jemllands bygder, måste han åter
genomvandra en skog af icke mindre ån 38 rasters våg; till kost och
löda på denna färd hade han och hans folk icke annat atl lefva
af ån saf och bark af träden samt bär, som vintern öfver legat
under snön. Herjeådalen hade bygder, men fornsagan har bevarat
minnet af den tid, när detta landskap, ännu obebodt, mottagit
sina första bebyggare. Herjulf helte en man, som var
bauer-förare hos Olof Trelåljas ättling Konung Halfdan Svarte, Harald
flårfagers fader. Herjulf slod hos Konungen i mycken ynnest;
men en dag, vid elt gästabud, slog han i vredesmod med sitt
*) Med dessa milar förstås den gamla så kallade skogsmilen, som
•▼arar ungefär mot en half af vära nuvarande Sv. milar.
**) Afstånd mellan orter ber&knades till lands efter rast, till sjöss efter
vika, som hvardera svarat ongefSr mot en half Sv. mil. Rast
betecknade egentligen s8 lång väg, man vanligen gick, till dess man
behöfde rasta eller hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
