Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makt, såsom allt var med religioneu på det närmaste förbandet,
berodde förnämligast af hans anseende som o Oer pr est och talare
i Gudarnes namn, deraf han äfven kallades Gode (guds tjenare,
af God, Gud) och hans presterliga embete, äfvensom det område
hvarinom han styrde, G od ord. Genom de sålunda tid efter
annan skeende liitQyltningar uppkommo på deuna aflägsna ö en
mängd spridda, af hvarandra oberoende små samhällen utan
något gemensamt band mellan dem, emedan enhvar anförare eller
ansedd man styrde på egen hand öfver den landsträcka, han sjelf
intagit, bebygt och med folk försett. Uppkommande stridigheter,
blodiga fejder och en mångfald förhållanden bragte omsider de
ser-skilta små samhällena att träda i en närmare förening med
hvarandra. Så skedde« alt hela ön (vid pass 50 år efter dess försla
bebyggande) blef indelad i fyra Fjeniingar, hvar af dessa i
trenne Tinglag eller Härad, hvarje Tinglag åter innefattade trenne
Godord, men alla hade sitt gemensamma föreningsband i
Alti ngel eller Landstinget. Trenne Godord hade cåledes sin
gemensamma föreningspunkt i Häradstinget, Häraden eller Tinglagen
sin gemensamma i Fjerdingsrätten, Fjerdingarne åter
samman-knötos lill ett helt af Altinget. Der fördes ordet af den genom
val utkorade Lagmannen, ursprungligen, såsom del synes, kallad
Allshärjar Gode. Han var högsla embetsmannen i landet,
hela förbundets höfding. Så bildade det hela af den Isländska
samhällsinrältningen ett förbund af fria föreningar till gemensamt
skydd för frihet, lag och rätt.
185. De till Island öfverflytlande nybyggare i en tid, då
bruken, sederna ännu bibehöllo dragen af sitt ursprungliga
fornnordiska skick ocb samma Gudar ännu dyrkades, som med våra
stamfader vandrat hit lill de nordiska landen, medförde från
moderländerna äfven de genom urminnes öfverlemningar fortplantade
hågkomster af den uräldsta forntid, sådana de i sången och
sagan ännu qvarlefde. Qvädena utgjorde den lefvande minnesboken;
man kände i dessa tider intet annat sått att bevara hågkomsten
af fordna märkliga händelser och mån; all visdom, alla minnen,
som öfverlemnade» från slågte lill slägte, fortplantades genom
sången, som med tungomålets förändring under tidernas lopp vål
omklädde språk, men till innehållet dock alltid förblef densamma.
Dessa forntida minnen och qvåden, som i Skandinavien lefde på
folkets läppar många århundraden före Islands bebyggande,
uppfriskades och bevarades af de Isländska nybyggarne. I
moderländerna hänfördes man af händelsernas ström; de nya minnena
utträngde de gamla. Förflyttad utom denna stormiga krets, satt
Isändaren på sin ensama ö i hafvet och under de mörka, långa
vinterqvållarne förluslade sitt sinne med hågkomsterna af den fordna
fädernebygden och af den verld, hvari hans ållfåder lefvat. Från
dtt Skandinaviska fosterlandet hade han medfört lusl för sjö- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
