Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eröfrade riken och grundläde nya välden, upptåckle och
befolkade andra skaror af dem ditintills okända länder och öar.
Gar-dar Svafarsson, en Svensk raan, på en färd lill Söderöarne
stormdrifven ul i Atlantiska hafvet, kom till ett obekant land, befor
kusterna deraf och förnam, att det var en ö. Det tal, som gick om det
stora, obekanla b odet ut i hafvet, uppvåckte lust hos andra alt
uppsöka det. Man fann del, och gaf det namn af Island. Denna
ö, nåst Irland och Britannien (England och Skottland) den största
af Europas öar, ligger högt upp i nordhafvet, vid pass åttatio Sv.
mil fiån Throndhem, under samma polhöjd med Vcster- och
Norrbotten. Dess vidd heiåknas till 936 Sv. qvadr. mil, dess
långd lill 60 och dess bredd lill 40 mil. På hela den bekanta
jorden gifves icke något land, som framter en sådan mångd af
eldsprutande berg (blaud hvilka Hekla genom sina fordna tåta
eldkaslningar vål hörer till de namnkunnigaste, men icke till de
största) jemte en så förvånande mångfald af sjudande kållor och
heta vallusprång, deribland flera af en så undransvärd
märkvärdighet och storhet, att man i hela vida verlden icke kånoer
några, som kunna jemnföras med dem. Till denna ö, så rik på
naturens under af stor och förskräckande karakler, togo många, i
synnerhet från Norriges rike, sin lillflygt den lid, da Harald
Hårfager tillryckte sig öfverkon unga våldet och gjorde sig enrådande
öfver hela landel. De utvandrande voro storåttade höfdingar, som
egde skepp och förmåga alt göra utrustningar till långvåga färder.
Höfdingen medtog familj, huskarlar, trålar, boskap och bohag
samt all för det blifvande nya hemmet behöflig redskap. Till
samma fård med honom förenade sig vånner, fränder,
fosterbröder och andra fria måo, sådana, som förut ålföljt honom på hans
vikingatåg och voro vane att betrakta honom som den förnämsta
bland sig. På fårdeu medföljde de skyddande husgudarne,
synligen betecknade af de med gudabilder utskurna pelare, som i
de gamles byggnader alllid stodo på ömse sidor om husfaderns
högsäte. Då man kom det nya landet så nära, att man fick
kusten deraf i sigte, tog höfdingen för färden sina högsätespelare
och under Thors påkallande kasiade dem ut i hafvet; hvarest de
drefvo i land, der, i samma trakt, lade han grundvalen till sin
nya gård och reste åter upp pelame lill sitt högsäte. Derefter
gick han med eld omkring ett visst landstycke, eller uppgjorde han
stora eldar rundl omkring detsamma, så att den ena elden kunde
ses från den andra. Sedan han på delta sått efter gammal sed
betecknat gränserna af den landsträcka, han ville tillegna sig,
hvilket kallades atl med eld helga landel åt sig, ulskiftade ban
delar deraf ål sina frånder, vånner och öfriga följeslagare. Dessa
alla, med hvarandra förenade genom vänskaps- och
slågtskaps-band, utgjorde en ått, etl samhälle för sig. Anföraren for
uttåget var naturligt förestyraren af det lilla samfundet, men hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
