Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grenade slägter ocb narankunnigare mån, deras sirider, bedrifter,
lefnad och ödeo, sagor, som för vår forntidshistoria äro af oändlig
vigt, emedan de föra oss in i den gamla Islåndarens så väl
en-skilta som offentliga lif, teckna det sinne och lynne, de åsigter,
tänke- och lefnadssätt, seder och bruk, som fordom voro
gemensamma för hela Skandinavien, och således gifva oss en lefvande,
åskådlig bild af tiden, just det, som vanligen plär saknas hos
Medeltidens historiska författare; sedan i ordningen de föga
mindre talrika sagor, som angå händelser, hvilka tilldragit sig utom
Island i de af Nordmän besökta länder, framför allt och
förnämligast i Norrige, med hvilket laud Isländarne stodo i oafbruten
förbindelse, samt i Danmark och i Sverige, så vidt politiska
stridigheter eller andra förhållanden föranledde en närmare gemenskap
mellan dessa riken och Norrige; af dessa sagor, ”fråsägner om
”de höfdingar, som i Nordlanden styrt rike”, företog Isländaren
Snorre Slurleson under förra hälften af XIII århundradet en
hufvadgranskning, ordoade och samlade dem till ett helt, som
efter de första orden i denna samling bår namn af Heims Kringla
(Jordens krets) och ännu i dag utgör hufvudverket för
Skandinaviens äldsta historia. Men denna samling* var icke den enda och
icke den första. Redan långt före Sturleson hade andra börjat
att sammanbringa och ordoa gamla qväden och konungasagor; i
synnerhet hade en Saemund och en Are, begge med tillnamnet
hinn Frode (den mångkunnige och vise), tillhopasamlat gamla
och nya underrättelser både om Nordiska och Engelska
Konungars bedrifter samt de märkliga händelser, som tilldragit sig i
deras riken. Genom sina fornsagor stämda för det underbara,
intogos Isländarne lätt af den romantiska aoda, som var
herr-skande i söderns vittra alster, med hvilka de blefvo bekanta genom
sina beständiga färder till fremmande länder. Del gifves
näppli-gen någon af de under Europas Medeltid bekantare sägner eller
något romantiskt, af sången och sagan behandladt ämne, som de
vetgiriga Isländarne icke tillegnat sig och hos sig gjort
hemma-stadt. Men de icke blott öfvertlyttade dessa vittra, fremmande
alster på sitt språk, de äfven gåfvo dem en nordisk färg och ton,
så att, ur hvilket land och från hvilket folk de fremmande
berättelserna ån hemtades, gaf man deras hjeltar en nordisk
hållning, nordiska seder och tänkesätt; Engelska, Tyska och Frankiska
riddare förvandlades till nordiska kämpar och deras damer till
inbyggare af nordens frustugor; man helt och hållet omklädde
dem i nordisk drägt. Sedan började man, efter förebilden af
dessa fremmande mönster, att på egen hand efter egen
uppfinning sammansatta sagor, för hvilka man än lade till grund
verkliga fornsägner, som genom dikter och underbarheter utsmyckades,
än åter uppdiktade både händelsen och personen. Så tillkom,
efter de mytbiska och historiska sagorna, sedan dessas källa blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
