Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttömd, en tredje klas«, den romantiska, som liörer till
Isländska lileratnrens yngsta, men talrikaste alster, Island således
helsas med råtta för den nordiska literaturens, den nordiska sån*
gens ocli historiens fostermoder. Utan de Isländska håfderna
skulle måoga minnen af vår forntid vara försvunna, och det
mycket ringa och obetydligt, hvad vi skulle hafva vetat om våra
forn-fäders gudalära, seder och språk samt de nordiska rikenas för*
hållanden inom sig och till hvarandra. Såsom ursprungligen
grundad på de gamla skaldernas sånger och uppväxt ur folkets
eget sköte, har Isländska literaturen dessutom det för dessa tider
utmärkaode, alt vara författad på det inhemska tungomålet, då
Sonu intet annat folks språk i Europas nyare stater hade höjt sig
till en sjelfctåndigare ulbildniog, utan Latinet var det allmänna
skrif-och bokspråket. Det språk åler, som på Island var inhemskt, år
detsamma, som talades öfver hela den Skandinaviska norden och uti
I*länd<*ka skrifter än kallas Norraena-lungan, än Danska
tungomålet. Derföre de Isländska häfderna äro icke mindre vigtiga för
kännedomen af det fornskandinaviska språket, ån de äro det för
kännedomen om de gamla Skandinavernas gudalära, deras
forn-sägner, seder och tänkesätt samt hela det politiska skicket intill
den tid, som föregick Chri*tendomens antagande och stadgande i
vår nord. Sedan i 400 år på den Isländska ön herrskat en
borgerlig frihet, som, med undantag af de Skandinaviska länderna,
var för det öfriga Europa okänd, uppkommo partianda och
inhemska strider, och skedde, då Islåndarne icke längre förmådde
beherrska sig sjelfve, att de underkastades Norr i ge, hvars
Konungar långe kastat ett begärligt öga på deras ö. Med fribeten
aftynade äfven sången och sagan.
18!T. Icke lång tid efter Islands bebyggande blef en man,
kallad Gunbjörn, på en färd till eller från Island, hvarunder
en stark storm uppstod, förd långt ut i nordbafvet och stötte der
på en kal, obebodd ö, hvarifrån han såg ett annat land med höga,
hvita berg. En Isländsk man af namn Erik Raude, för dråp
förklarad fridlös och från Island landförvist på trenne år, beslöt
att uppsöka det af Gunbjörn sedda landet, fann det, tillbragte der
tiden för sin landförvisning, kom åter till Island, prisade det
nyfunna landets gröoskande betesmarker och gaf det deraf namn af
Grönland. Delta lockade många att öfverflylla till det nya,
härliga landet och der bosätta sig. Utflyttningarne dit tilltogo
med hvarje år, så att inom icke lång lid voro stora sträckor af
landet så i öster som i vester bebygda och befolkade af Isländska
och Skandinaviska nybyggare. Landets natur och läge åtskilde
dem i tvenne hufvudnybyggen, som efter deras belägenhet till
hvarandra kallades Öster- och Vesterbygden. Mellan dem
låg en öcken, flera dagsresor lång. Redan de första nybyggarne
undersökte kuslslräckningarne och gjorde sig bekanta med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
