Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901. Man fann i allmänhet stort ndje i öfningar, som
krafde snillets oeb eftertankens ansträngningar. Unga som gamla
pröfvade gerna sin skarpsinnighet i mörka, invecklade gåtors
framläggande och tydande; de älskade spetsfundiga, sinnrika svar,
bitande epigrammer och betydelsefulla, ofla långt sökta, fina, qvicka,
snillrika ordlekar; det djupsinniga, ordspråks- och lankedigra i
talet var för dem ett stort behag. De voro icke villrådiga vid
ömtåliga tillfällen, att genom klyfiiga omsvep eller gåtfulla dikter
och liknelser, iklädda berättelsens form, framsäga tidningar eller
sanningar, som eljest varit äfventyrliga att frambära. Det var på
detta sätt, Vestgöta-lagmannen Emund under omklädnaden af
diktade sagor för Olof Skötkon ung framstälde hans ovarsamma
förhållande (141). Och många drag förekomma i sagorna deraf,
hura genom dylikartad fyndighet forntida så qvinnor som män
vissté reda sig vid kinkiga tillfällen. Deri bestod också
nidqvä-darens mästerskap, att han genom mörka omsvep, mångtydiga
meningar och dunkla, besynnerliga bilder visste gifva sin nidvisa
en så konstfull sammansättning, att all ovännens skarpsinnighet
icke var mäktig af dess redande. Man älskade Öfverhufvud
bilder, liknelser af den art, alt klyftighet fordrades till tydande af
deras ovanliga, ofta djupt dolda mening.
909» Vetgirighet, elt godt, naturligt förstånd och en viss
skarpsinnighet höra till de allmänna, utmärkande dragen hos våra
forntida fäder. De lade noga märke till allt, som föregick utomkring
dem, och deras vida kringspanande i unga åren gjorde dem rika
på erfarenhet. Utån alla de af vetenskapen i sednare
århundraden beredda bjelpmedel, som sjöfarande i våra dagar ega att
tillgå, endast med. vänd uppmärksamhet på solen, månen och
stjernorna samt deras rörelser och rum på himmelen, styrde de
öfver vidsträckta hafsrymder till fjerran liggande länder och togo
sällan miste om kosan; äfven då, när de på öppna hafvet
öfver-raskades af starka, ihärdiga stormar, och de, hållande undan
vinden, såsom deras sed i sådana fall var, kastades afsides bort till
fremmande, för dem alldeles okända haf och trakter, visste de
utan mycken svårighet alt reda sig och åler träffa den rätta
vägen. De hade begrepp om solårels storlek och om skoltdagars
nödvändighet. Året indelades i tvenne hälfter, vinlerhälft och
sommarhålft. Från vinterns början räknades äfven årets, ty
vintern betraktades såsom äldre än sommaren i öfverensstämmelse
med den fornmythiska läran, alt mörkret o?h kölden voro. äldre
in ljuset och värman, och Jättarne äldre an Asarne (37). 1 året
räknade man fyra dagar på del fjerde hundradel, söm, efter det
gamla sättet att räkna lio tolfter. eller sex tjog på hundradet
(hvilket kallades stort eller tolfraett hundcad till skilnad från
det hundrade^ som uppköm genom 10 gånger 10, hvilket bar
namn af smat t eller ti ram hund råd), vill säga 364 dagar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
