Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledsagande af harpans toner sina ballader, heroiska qvlden om
hjeltars bedrifter och kårleksåfventyr.
SOO. Till sangen slöt sig sagofört fil joingen, hos våra
fornfåder kallad sagoskämtan, elt så vål inom bondens
husliga krets som vid konungabofven, vid enskilta saroqvåm som vid
allmånna sammankomster högt ålskadt tidsfördrif. En man med
öfvad talgåfva och god kunskap om forntid och samtid intog
talare-såtet och förtäljde visa måns sägner om forntida tilldragelser, eller
framstålde sammanbundna till ett helt de i omlopp varande, af
kunniga personer inhemtade berättelser om samtida höfdingars och
storverksmåns bedrifter och handlingar samt de i samband
dermed stående mårkliga håndelser. Hvar dessa blifvit af skalderna
besjungna, inströddes deras såoger såsom hufvudstöd för
berättelsen, ty sångerna betraktades såsom fornminnenas renaste kålla,
emedan de genom stafvelsemåttet, rimbokstäfveroa samt alla
egenheterna af den fornnordiska skaldekonsten tiderna igenom
bibehållit sig mest oförändrade. I dem emellertid voro blott Sjelfva
hufvoddragen af händelsen uppfattade. Sagoförtåljaren utvidgade
efter muntliga öfverlemningar det, hvad skalden blott med korta
drag antydt, ntförande i en hel tafla hjeltens hela lefnadslopp och
hela kedjan af båndelseruas gång. Detta gjorde han med mycken
skicklighet, så att han ål teckningen gaf fårg och lif, höll de
åhörandes uppmärksamhet spänd och dermed tillika förenade sanning
och trovärdighet. Som sådan var sagoförtåljaren, lika med
skalden, en öfver allt välkommen gäst. Så högt älskades och
värderades dessa vittra öfningar, alt den, som geoom kunskaper af
denna art odlat sitt förstånd och riktat sitt minne med talrika
qvåden eller sagor om forntida och samtida tilldragelser, helsades
för Frodr, Fraedimadr, en vis, kunnig man, å re namn, som
gaf icke mindre anseende ån det af krigiska bragder. I
allmänhet egde våra forntida fäder stor förmåga att klart och redigt
framföra sina tankar och att uttrycka sig med styrka; de satte
värde derpå, att man visste vål lågga sina ord; de älskade
vältalighet, och der mycket berättas och berättelsen år elt ålskadt
samqvåmsnöje, utbildas äfven talekonsten. Både sagorna och våra
gamla lagar vittna om den rikdom på uttryck, de gamles språk
egde, och utan en viss bildniug är icke det folk, hos hvilket
språket nått en sSdan grad af utveckling. Delta var sångens och
sagans verk. Genom dem fortplantades och gjordes fruktbärande
de af forntida visa mån utsådda frön till sinnesodling och
sjåls-förmögenheternas utveckling. Genom dem och hågkomstens
bevarande af högsinta fäders berömliga handlingar stämdes sinnena
för mottagandet af stora, mäktiga intryck, och sattes alla ädlare
menskliga begår i rörelse. Sagan och sången framkallade
civilisationens första gryning. De företrädesvis verkade på folkets
både förståndsodling och sedliga bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
