Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bvarmed Joleoa glada fest hos våra hednafäder börjades, kallades
Höknatt, det var midvintersnatten, ocb s(od då Julen i tre nät*
ler. Alan har spår, alt hökar i urgammal tid då blifvit offrade.
Dessa foglar hafva hos flera forntida folk varil hållna i helgd.
H09 de gamia Egyptierna var höken helgad åt solen, och
Solguden föreslåldes under hökens bild. Såsom bos dem, så äfven
bos de gamla Perserna och på lika säu hos våra fornfäder var
Julens stora höglid ursprungligen en fest, firad (ill glädje ocb (ill
ära för den med ljusare dagar återvändande solen. Astronomin
har varit en hos de Ös(erländska folken tidigt odlad vetenskap,
och många grunder té sig derför, att de i forntidens presterliga
lärdom invigda Diarne från Österlanden medfört (ill norden
in-sigter om himlakropparnes rörelser och gång samt de derpå
grundade beräkningar för lidmålningen och åreis indelningar. Mycken
hithörande fornkunskap ligger tvifvelsutan omslöjad i fornmythernas
för oss otolkliga, ainnbildliga språk. Vi erinra oss, all bland de
kunskaper, hvari den mångkunnige, vidlbefarne Diceneus, som i
Egypten inhemtat mycket af sin visdom, nnderviste de ädlaste
oeb ftaståndigaste bland Geterna, äfven var deo om planeternas
oeb de himmelska kropparnes rörelser samt månens
till-och aflagande; Geterna kände och namngåfvo 344 stjernor (25).
Omkring år 1000 fanns på Island en man, kallad Ödd, hvilken
genom fortplantad fädernekunskap och egna iaktlagelser var så
knnnig på himlafästet, all hans uppgifter varit bland deras, som
ladea till grond vid inrättningen af det christna året. Man
kallade honom Stjerne-Odd.
903* Helt och hållet okunniga synas de forntida fädren
ieke heller varil om växternas natur och läkande egenskaper, ehurn
deras »åsigter derutinnan troligen icke sträckt sig långt. Man hade
’■uodte bebof af läkarekonstens hjelp i en lid, då beständiga
kroppsftfaiogar, arbete, krigslekar, bärfärder stärkte, härdade den
ef ingeo vekligbel försvagade menskliga ^naturen, och en sund
ajäl bodde i den kämpastarka kroppeo. Sjukdomar voro sällsynta,
och derföre erfarenheterna af deras behandling få. Någon mera
åunskap hade man, huru sår och yltre skador skulle botas. Det
var oaiorligt, att en viss öfning deruti måste vinnas hos elt folk,
der mannen från ungdomsåren beständigt umgicks med vapen och
pi bärflrder och i kämpa-äfventyr städse var utsatt för sår och
krossniogar. Derföre då i sagorna nämnas goda läkare,
förstås dermed sådana, som hade skicklighet och vana i
behandlingen af yttre åkommor och voro bekanta med de helande medel,
>oataren i växtriket nedlagt. Men behandlingssättet var ingenting
mindre ån lent. Operationerna förrättades med mycken enkelhet,
utån koost och krus. Man kände inga andra kirurgi6ka instrur
menter än kniUar och tänger. Drag af en underbar sinnesstyrka
oeb frinvero af all ömtålighet håde hos läkareo och den -sjeka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
