- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
250

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde bondens hufvudstad och hans förnämsta rikedom, derföre
äfven all förmögenhet i forntiden betecknades med ”få”. I
synnerhet har Sverige denna tid framför andra lånder i norden varit
ryktbart för sin boskapsafvel. Den gamle kyrkohistorikern Adam
af Bremen *), som såger oss delta, tillägger, att på många ståtlen sä
vål i Sverige som i Norrige åfven de yppersta och förnämsta
mån voro herdar, a förde ett palriarkaliskt lif och lefde af sina
hånders arbete. Äfven den ansenliga mångd af huskarlar och
trålar, som storbönderna nnderhöllo på sina gårdar, förulsåtter en
stor och rik ladugård. De vidstråckta, ymniga betesmarker, det
ånnu ringa uppodlade landet öfverallt erböd, gjorde del äfven
lått alt underhålla en större boskapsafvel. Till frånliggande
skogs-marker, hvar dessa erbödo god tillgång på bete, plågade mao
(såsom ännu öfligt är i flera af de Svenska landskapen, serdeles
i de norra) utflytta boskapen under sommaren, hvaraf äfven de
på sådana ställen uppförda hus kallades ”fäbodar” eller ”såler.”
Sådana, från hufvudgårdarne mer aflägset liggande betesplatser
hafva vid odlingens fortgång mångenstädes blifvit förvandlade till
så kallade boland, och byar samt hela socknar derstädes
uppstått. Tillika voro fornfädren elt åkerbrukande folk, och af
hvilken vigt åkerbruket såsom en äfven våsendllig näringsgren för
dem var, bevittnas ej mindre af de åt årsväxten helgade fester
ån af den utmärkta dyrkan, som hembars Frej såsom Gud för
jordens gröda, äfvensom af den tacksamhet och vördnad, hvarmed
de årsälla (af årsväxt sålla) Konungar länge lefde i folkets minne.
Når den helige Sigfrid under förra hälften af XI århundradet kom från
Skåne till Vårend i Småland, fann han der ett af allt godt
flödande land, vackra åkrar och ångar, fiskrika vatten, rikdom på
honung och bi saml mångahanda djur i de tjocka skogarne; i
samma århundrade beskrifver Adam af Bremen Sverige såsom ett
öfvermåttan fruktbart land med bördiga åkrar samt rikl på
honung, och om Norrige förmäles i Konungasagorna, att då i
Olof Digres tid öfra delen af landet hemsöktes af flera på
hvarandra följande missväxtår, hjelple bönderna sig dock temligen
fram, emedan de hade gammal säd qvar från förra åren. Korn,
hafre och råg synas hafva varit de allmänna sädesslagen; hvete
omtalas väl åfven, men sällan och blott som handelsvara.

916. Fremmande var för våra fornfäder icke heller
köpenskapen. Sagorna äro fulla med berättelser om dem, som af
sina färder till Holmgård och Biarmaland burit namn af
Holra-gårds- och Biarmalandsfarare. Man har spår af en forntida ge-

*) Lefde ander sednare hälften af XI århundradet, var Canonicns samt
Rector vid skolan i Bremen; uppehöll sig en tid i Danmark, der
han af dåvarande Konungen Sven Estridsson, hvilken i 12 ftrs
tid varit i Konung Anund Jakobs tjenst, inhemtat en del af de
underrättelser, han meddelar om Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free