Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drefvo köpenskap om hvarandra. Många drogo ömsom i hårnad,
ömsom i köpfärd. Äfven de, som hade handeln lill hufvudyrke,
voro ined manskap och vapen vål försedda, emedan det icke sällan
gälde att värja sig mot vikingars anfall, derföre det för köpmännen
var nödigt att vara väl vapenrustade, och vanligen slöto de sig
tillhopa i större eller mindre flottor, fur alt göra sina (årder
tryggare. Till lands gjorde stigmän och röfvare vågarne genom de
slora, tjocka skogarne osäkra. Från Ronghcll och från Liodhus
(Lödöse), tvenne gamla köpstäder, som redan omtalas i X
århundradet, fördes varorna, klnfjade på hästar, genom en tvenne
dagsresor lång skog upp till Veslergötland. Midt på skogen fanns
ett herbergc för vågfarande; elt sådant omtalas äfven på skogen
mellan Throndhem och Jemlland. Sådana, på de slora, ödsliga
skogar, genom hvilka köpfärden gick fram, inrättade natlherbergen
kallades sälohus. Alt dessa varit rymliga, troligen derföre att
köpmännen gerna i stort följe företogo sina handelsfärder, för
att båttre kunna försvara sig mot stigmän och röfvare, kan
skönjas af en i sagan förekommande berättelse om tolf köpmän, som
en qväll kommo (ill sålohuset på Jemtlåndska skogen och der
funno herberge för sig och sina varor samma natt, andra
våg-farnnde före ’dem redan der tagit qvarter. Det ansågs hjelpsamt
och vål gjordf, alt lemna huggen ved till bränsle efter sig, på
det vägfaraode, som eflerkommo, genast målle kunna få värma
och torka sig. Om .beskaffenheten för öfrigt af den inre handeln
känna vi intet vidare, åir att forntidens (ing och offerfes(er tillika
varil förenade med marknader. Så vid den stora offer högt iden
i Upsala i Göje månad, då tillika var marknad ocb köpstämma,
och stod denna en vecka. Lika har’ förhållandet troligen äfven
varit vid de serskilla landskapstingen, så att offer- och tingsställen
tillika varit marknadsplatser. Och från detta förhållande leda vål
de fles(a af våra gamla, in i landet liggande städer siU upphof,
såsom Skara i Vestergötlands Liongaköpunger (Linköping)
i Östergötland, S(rengianes (S(rengnäs) i det egentliga
Södermanland, Tel ge i Södertörn, Thorsharg (nu Thorshålla) i
Rekarne, med flera. Man byUe varor mot varor, och der dessa
i värde icke gingo upp mot hvarandra, erlades skilnaden i guld
och silfver efter vigt. Bland de gjorda myntfynden förekomma
otaliga sönderklippta bitar af de fremmande mynten, Äfvensom i
stycken hngpna (rådar, tenar, stånger af silfver och guld, troligen
sålunda sönderstyckade, för at( vid betalningar fylla och jemka
vigten, till hvilken ända man åfven begagnade vigtskålar och
vigter, sådana också både i Sverige och andra länder kring
Östersjön blifvit anträffade bland de gjorda fynden. Likaså har man
bland de många dyrbarheter, som inom vårt land blifvit ur
jorden upptagna, funnit dels armringar af guld med vidhängande
mindre, dels andra så kallade sniglar eller inom hvarandra upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
