Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädda ringar, hvilka lyckas hafva elt visst afvagt förhällande af
vigt och storlek till hvarandia, och någon annan bestämmelse
synas dessa icke haft, än att uppfylla ändamålet af större och
mindre myntvärden, eller kanske de, alt dömma af deras form,
varit bestämda på en gång lill mynt och lill prydnad. De forsla
hos oss slagna mynt tillhöra Olof Skölkonungs lid, och
Engelsmän vai il våra första myntmåslare, derföre dessa mynt alla äro
bildade efter de samtida Engelska Konungarne Elhelreds och Knuts
så väl i afseende på prägeln som mynten* beskaffenhet i öfrigt.
917. Af handastfjder kände en hvar så mycket, behofvet
fordrade. Sagorna tala om ypperliga skeppsbyggmäslare. Alan
bygde skeppen spetsiga mot bägge ändarne och gaf dem utseende
af drakar, ormar eller andra djur*), så alt framstammen hade
liknelse af djurets framdel och bakstammen af dess svans. De stora,
utskurna hufvuden, som prydde framstammarne, voro så inrättade,
att de kunde artagas och påsättas efter behag. Borden eller
sidorna af skeppen voro omgifna med höga trådbröst värn eller
relingar, dels att derigenom försvåra äntringen, dels äfven att
förekomma vågornas öfversvåramande vid svår sjögång. Nedanför
relingen gick en bred kant utomkriog hela skeppet, och Sjelfva
relingen hade på hvarje sida tvenne portar, genom hvilka mao
kunde komma ut på kanten. Eu enda mast, så inrällad, att den
efter beliof kunde tagas ned och resas upp, höjde sig från midlen af
skeppet. Tvert öfver raidten deraf gingo roddarbänkarne. I
fram-stammen hade mårkismannen (banerföraren) sin plats,
styrmannen sin i bakstammen, och sätet vid rodret bar namn af
roderkulten. Krapprummet, såsom medlersta delen af skeppet
kallades, var beslämdt för manskapet och öfverlåckles med ett lätt af
vadmal eller segelduk till skydd för männen mot luftens åverkan.
Efter sin storlek förde skeppen från 20 till 200 mans besättning.
Köpmans- eller lastdragarskepp buro namn af byrdinger; alla
åter till härfärder bestämda skepp kallades med ett gemensamt
namn långskepp; ett slag af dem förde namn af snäckor,
elt annat af knorrar; eljest benämndes hvari för sig efter
slamhufvudel eller det djur, i liknelse hvarmed framstammen var
bygd. För öfrigt utsirades skeppen på det präktigaste; en del
målade dera med hvit och röd färg; andra brukade segel af
randiga tyger; många .hade framstammarnes hufvuden belagda med
guld; ofta voro äfven bakslaminarne förgylda, och i vackert
väder behängdes skeppets sidor med kåmparnes förgylda, målade
sköldar, hvilket allt gaf på en gåog en krigisk och ståtlig
anblick. Såsom på en gång skeppsbyggare och ett vapenkunnigt
*) Sinnebilder af^styrka, kraft och hjeltemod eller af skyddande
gu-domligbeter. Äfven Druiderna (likasom Ännu Hinduerna) ansågo
ormar med flera djur för serdcles lyckliga och såsom ett slags värn
mot onda väsenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
