Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lill sofkammare; ett sådant ulhus kallas nu i Norrige stabar
ocl) på vissa orler i Sverige stolpbod, emedan del Ii vilar på
stolpar lill båttre spelrum för vinden i anseende till der förvarade
torra matvaror; i Telemarken i Norrige kallas det loft; detta
består af tvenne våningar; den nedre tjenar till förvaringsrum för
hvarjehanda matvaror; i den öfre åter, hvartill en trappa leder,åro
väggarne betåckta med klädespersedlar; detta lofl eller öfverrum
år del förnämsta på gården; der herbergeras fremmande. Detta
gifver oss något begrepp om forntidens loft och kåmpavisornas
böga loftsalar, ty så länge röken måste söka sig väg geuom
vindögat på taket, kunde bebodda öfverrum icke gerna finnas i
bygg-ningar, der undervåningen utgjorde boning med eldstad. Afskild
från boningshuset, men nära derintill, stod på de förnåmares
gårdar en egen, för qvinnor bestämd byggning, en frustuga eller
jungfrubur, i fornspråket kallad skemma, dyngia, der
förnämligast husets döttrar suto med sina tärnor och sysselsatte sig med
sömm samt andra qvionohandarbeten. Jemte dessa och ännu
andra byggnader, såsom eldhus (kök), brygg- och bakstnga samt
bus för irälar och de till hvarje gård hörande uthus, såsom stall
för boskapen, lador för grödan med flera, funnos på Konungars,
Jarlars och Lagmåns gårdar en serskilt samtalsstuga, benämnd
mals to fa, der de höllo samråd med sina män eller andra, som
hade något att med dem samtala eller afgöra. Samtliga åbygg*
naderna, de förnåmares som böndernas, voro alla af tråd; laken
täcktes med bräder, nåfver och torf; väggarne best rök os utvändigt
med tjära, atl bållre bevara dem mot luftens åverkan. Vid de
stora, allmänna tingsplatserna hade man så kallade bodar eller
stugor till herberge för sig under de dagar offer högt iden, tinget
och marknaden påstodo. Så var det på Island, och förhållandet
har troligen varit detsamma i Sverige, serdeles vid Upsala ting,
pä lika sått man ånnu i vissa trakter hos oss vid kyrkorna och
marknadsplatserna har sina så kallade marknads- och kyrkstugor.
Tingsstället hade derigenom någon likhet af eo småslad.
»19. Det talas i fornsagor och qvåden om dunbäddar och
om sängar, omhäogda med fina sparrlakan samt bäddade med
dyrbara kläder och blåhvita, konstigt våfda täcken. Vid
högtidliga tillfällen och hos rikare, förnämare mån öfvcrbreddes
matborden med duk. Man hade tali ickar och fat. 1 äldre tider och
hos ringare folk lades maten på bordet för gåsterna. Fårsk och
soltorkad fisk, kokadt, slekt, torkndt kött, det utgjorde
hufvud-beslåndsdelarne af fornfådrens anrättningar. Hästkött och fläsk
hörde till deras läckraste råtter. Mjölk, den färska som den sura,
var vanlig dryck; en äfven vanlig och ånnu mer omtyckt dryck
var ölet* Af mjölken förstod man också att bereda ost och smör,
födoämnen, hvarpå icke heller ringa värde sattes. Till mjöl
genom målning på handqvarnar, och lill mall genom torkning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
