Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvandlades den i lador inbergade, nttröskade säden. Af mjölet
kokades gröt och bakades bröd; af matlet brygdes öl och med
tillsats af honung mjöd, en högt värderad gästa budsd ryck; elt
slag deraf omtalas, som var tillsatt med örter, kallades deraf
gr as a dur och var starkt samt rusgifvaode. Ehuru vin någon
gång förekommer bland de varor, som till norden infördes, och
man vet, att tillgång derpå var i Birka, synes dock bruket deraf
ånnn varil mycket inskränkt. Träd- och kryddgårdsfrukter voro
föga bekanta. Ioga med konst tillredda, kryddade rätter prydde
borden. Anrättningarne voro enkla och alla sådana, landets egna,
naturliga tillgångar erbödo. Dagens hnfvudmåltider voro tvenne,
middag och afton; att icke taga tiden och ordningen i akt och
med de öfriga infinna sig på sitt bänkrum vid måltidsbordet,
räknades till stor försummelse; vid middagsmåltiden (”dagvard”)
drack man elt visst mått; vid aftonmåltiden (”nattvard”) drack
hvar och en omälel. Ordning och flit rådde i de dagliga sysslorna.
Göromålen mellan gårdens folk, huskarlar, trålar och frigifna
fördelades så, alt då en del arbetade på åkern och i skogen, syssel*
sattes andra med fiske, och åler andra förehade andra arbeten.
Äfven höfdingars och andra ansedda måns barn, de lider då de
voro hemma vid gården, måste förrätta alla der förefallande
arbeten, smida, timra, snickra och annat sådant, som till hnsets
behof larfvades. Åkerbruk, slöjder, konster, handel nlgjorde ännu
inga afskilda yrken. Forntidens bönder voro icke bltm
åkerbrukare och krigare, men öfverhufvud tillika kunniga i all slöjd och
många dessutom erfarna i ännu andra saker. I våra dagar egnar
sig hvar och en åt ett visst yrke, och allt sker båttre,
fullkomligare; i forntiden var i allmänhet hvar och en sin egen
handt-verkare och konstnär, enhvar kunde det nödvändiga; ingen af
dem var så skicklig som vi i en sak; af oss år ingen i så många
saker så skicklig som de. Hvar och en var i de gamla tiderna
nog för sig sjelf. Hvarje hus lefde för sig.
220. Två ting befordrade sällskapligheten mellan
menni-skorna: gästfriheten och de på bestämda tider återkommande
allmänna sammankomster till offer, ting och marknad. Att
gäst-vänligt mottaga fremmande, vägfarande personer icke mindre än
bekanta, att herbergera dem, undfägna dem på bästa sätt och
med all hjelpsamhet, der så larfvades, befordra deras vidare fård
— det var herrskande sed öfver hela norden, och ingenstädes i
högre grad än bland Sveriges inbyggare, ty de öfvertråffade i
gästfrihet alla; för dem var ankomsten af en fremmande gäst en
fågnad; det var mellan dem en tåflan, hvilken skulle vara värdig
att mottaga honom; de bevisade honom all upptänklig välvilja;
han kunde hos dem dröja så många dagar, han behagade, och
når han lemnade dem, anroälle de honom hos fränder och
vänner till samma välvågnad. Så herrskande var denna sed, alt da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
