Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utån hinder och uppskof inkomma genom det heliga lifvets portar.
En primsignad, ehuru i de chrisloas krels tåld och upptagen,
hade ännu icke afsvurit hednisk tro. Först med döpelsen skedde
den egentliga öfvergången till Christendomen. * Denna handling
förrättades under öppen himmel i rinnande vatten, i källor eller
strömmar. Fullväxta och friska personer nedstego Sjelfva i del
med korstecken vigda vattnet. Tre gånger neddoppades de, så,
alt hela kroppen blef med vatten begjuten, hvarunder
instiklelse-orden uttalades af den, som förrättade döpelsen, och namngifningea
på samma gång skedde likasom vid hedningarnes vatlenösning.
Uppstigande ur vattnet, mottogs den döpte af faddrarne, som
iklädde honom de hvila dopkläderna till tecken af själens rening
genom döpelsens bad. Dessa samma kläder bar han ännu flera
dagar, och derifrån, att hedningarne sågo i hvit drägt alla
ny-döpta, som öfvergingo till Christendomen, kom äfven det, att de
kallade Christus eller den Gud, som af de christna dyrkades, för
Hvit a Krist. Efler dopet följde helgelsen, den sista, högtidliga
invigningen i de christnas samfund. Biskopen lade sina händer
på den döptes hufvud och tecknade med den invigda oljan
(chrisma) ett kors på hans panna under upprepande af
helgelse-och sladfäslelseorden, sådana de i kyrkolagen voro föreskrifna,
hvarefter strax öfver korstecknet bands en bindel (fermeband),
som först efter tre dagar fick borttagas, då densamma kastades i
elden alt förbrännas. Denna handling, kallad confirmalion, den
vidtagna trons stadfästelse, ett af Katolska kyrkans sakrament, bar
i de nordiska församlingarne namn af ferm ing och äfven af
bisknpa, emedan densamma i de forsla tiderna endast af
Bi-skoparne förrättades. Emellertid vidhöllo de till Chrislendomeo
omvända hedningar ännu länge den tron, att de jemte Christus
äfven kunde dyrka de gamla Gudarne. Omvändelserna skedde
ofta i mycken hast, och den undervisning, som föregick, var
vanligen mycket kort. De ringa fordringar presterskapet till
under-låltelse af Christendomens antagande gjorde, de ringa begrepp de
nychristna således hade om Sjelfva lärans art, och den föga
af-sägelse af förra vanor och seder till följd deraf skedde genom
öfvergången till Christendomen, delta både förklarar de hastiga
omvändelserna, som i krönikor och sagor ofta omtalas, och gör
åfven begripliga de ofta förekommande berättelser, som antyda,
huru löslig och svag i de första tiderna Christendomen i Sjelfva
verket var hos mängden af dem, som genom dopet bekänt sig
till densamma. Vid Kejsar Ludvig den Frommes hof infunno sig
från Danska riket många att mottaga dopet endast för de gåfvor
af vapen, hvita kläder och andra koslbarheter, som förärades de
omvända så väl af Kejsaren som af de förnäma män, hvilka
vittnade vid deras dop (ursprunget till faddergåfvor). Det tilldrog
sig en Påskdag (den vanliga tid, då dop förrättades), att flera in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
