Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmådde skydda sina kuster ocli landaroären. Från den tiden
diogo i myckenhet nordiska kämpar ut, att som hird- och
land-vårnsroån söka ära och sold hos de från nordlanden utgångna,
från nordisk ätt härstammande furstar samt bistå landsmännen i
försvaret af de eröfrade riken och länder; andra kommo i
lian-deUärenden *, en fredlig gemenskap hade till följd af sakernas
ombytta skick inträdl med desamma länder, till hvilka man i förra
tider på utfärder till härnad och sköfling vanligen stälde sin kosa.
Fältet för vikingatågen var inskränkt och lofvade icke mer samma
rika byte; dertill kom, att genom de förra, i århundraden
fortfarande uttågen hade bördan for landet af den tillväxande
folkmängden blifvit lättad, och de tilltagande odlingarne gjorde
ut-vandringarne nu mindre nödvändiga. Dessa förändrade
förhål-lauden likasom räckte handen åt Christendomen, och detta ännu
mer, då icke blott de i fremmande länderna bosatta Nordmän,
med hvilka från Skandinavien en ständig gemenskap underhölls,
efterhand alla öfvergingo till Christendomen, men äfven de
Skandinaviska krigare, som trådde i christna höfdingars ijenst,
vanligen förut måste låta teckna sig med kors och i utvertes måtto
hylla samma lära. Huru mycket ett fortfarande umgänge med
christna folk bidrog till ett lättare antagande af christen tro och
christna seder, vittnar äfven det, att Christendomen fann inom
Sveriges bygder sin första fristad i Birka såsom en handelsort,
der köpmän bodde, hvilka hade en oafbruten, fredlig samfård
med christna folk och i Christendomens fridålskande läror också
funno ett skydd för sitt yrke.
234» Det var sed i de äldsta församlingarnes tider, att
de, som öfvergingo till Christendomen, först tecknades med kors
och sedan en tid stodo under förberedelse, innan de genom
dopet iotogos i det heliga mannasamfonder. Ett lika bruk var ännu
öfligt i afseende på dem, som utan dopets mottagande ville hafva
tillträde till de cbristnas samfund. Under upplåsandet af en
evangelisk text gjorde presten med spott på fingret ett kors på deras
panna och bröst och gaf dem vigdt salt. Deona religiösa
handling kallades af våra fäder primsigning (af Latinska orden
primum och signum, första tecknet). En prirasignad hade
frihet att bivista de christnas gudstjenst. Kämpar, som hos christna
höfdingar sökte hirdtjenst, och köpmän, som hade mycket att
beställa med christna män, hvar och en som ville med hedningar
vara hedning och christen med christna, valde den lätta utvägen
att låta teckna sig med korset. ”Ar du döpt eller icke?”
frågade Olof Tryggvason en man, kallad Toke. ”Jag är prirasignad,
”men icke döpt”, svarade han; ”ty så kan jag umgås både med
”hedningar och christna.” Annu andra, sedan de mottagit
kors-teckningen, uppsköto dopet intill sin dödsstund derför, att de
sedan icke måtte begå någon synd, men obeflåckade och rena genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
