Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eraol i Sveames bygder, i det egentliga Svithiod, var den nya
lärans offentliga bekännelse ännu inskränkt inom Sigtuna.
Sve-arne hade midt ibland sig det åt Stamgudarne invigda, heliga,
uråldriga Upsala tem[>el med de höga minnen, som dervid voro
fåstade. Från Gudarne var Uppsvea-ält kommen, och denna
folktro, på hvars helgd Uppsvea-ättens höga anseende och
stammens företrädesrätt i de stora samhällsangelägenheterna hvilode,
måste naturligt hos Svearne väcka en större nitälskan för deras
Gudar, ån fallet var hos Göterna, hvilka, mer afskilda från dcu
gamla gudadyrkans medelpunkt, icke hade samma, på religionen
grundade tierrskareråtl och icke lika friska, heliga minnen att
bevara. Så kunde Olof Skölkonung, då hans ifver för
Christen-domen hämmades af Svearne, taga sin tillflykt till Vestergötland
och der lägga grund till kyrka och biskopssäte.
230. De tvenne hufvudstammar således, Svear och Göter,
soro utgjorde kärnan af rikets inbyggare, voro vid medlet af XI
århundradet delade i tro och gudadyrkan: Christendomen starkast
rådande i Göta, Hedendomen i Svea rike. Det band af
gemensam godadyrkan, som af ålder sammanhållit de under Svea-välde
förenade stammar, måste derigenom förslappas. Första tecknet
dertill gåfvo Göterna redan i Olof Skötkonungs tid, då de icke
blott yrkade på Upsala-åttens skiljande från konungadömet, men
tillika framkastade grundsatser om fria konungaval och icke
otydligen låto märka, att de derutinnan ville hafva lika röst med
Svearne (142). Dessa åter tillbaka gjorde sin politiska
företrädesrätt gällande. Olof Skötkonungs söner trädde, efter sin fader,
hvar efter annan i fredlig stillhet till konungadömet, och inga
spår till inre tvedrågt skönjas, då enhvar blef bibehållen vid
gammal lag och landsrätt, och inga billiga skäl till klagan öfver
Konungarnes förhållande spordes. De christna kunde ostörda öfva
sin gudadyikan; det endast ålåg dem, att lika med allt det öfriga
folkel sända den vanliga gärden till uppehållelse af de stora
offerfesterna i Upsala, från hvilket för Sveaväldets alla inbyggare
gemensamma åliggande, äfvensom från den förpliglelse all Sjelfva
infinna sig vid dessa fester, de likväl kunde lösa sig med
penningar. Christendomens förkunnare, när de voro förståndiga män,
rena i sill lefverne, icke blott taltes, men äfven bemöttes med
aktning och välvilja och tillstaddes att infinna sig vid allmänna
folkmöten, der mau ofta och äfven gerna hörde dem tala om
Christus och den christna läran. ”1 sanning”, yttrar deu raed
händelserna samtida kyrkohistorikern Adam af Bremen, som
meddelat oss dessa underrälleUer, ”det Svenska folket skulle genom
”förståndig predikan lått bringas till öfvertygelse om sanningen
”af vår Iro, deresl icke oskickliga, vrångvisa lärare genom
förargelses åstadkommande afvånde sinnena från deu saliggörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
