Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”(ron.” Man förföljde iogeo för dess tro och öfvertygelse, och
af denna fördragsam hel, som hade sin grand i aktningen för
andras rått och persooliga frihet, ett den gamla Svenska folkfriheten
utmårkande drag, gaf vo de hedendomen ånnu tillgifna Svearne
ett bevis i fördraget med Olof Skötkonung (230). Äfven hans
båda söner, Anund och Emund. bekände sig till den nya låran.
Svearne fattade deraf ingen afvoghet mot dem, men hyllade deras
konungamakt och buro för dem lika tillgifvenhet som för sina förra
Konungar. Emellertid tillväxte Christendomen och ökades
talrikheten af dess anhängare. Samtidigt dermed aftogo vikingafärderna,
ochdestoråltademån, den krigiska ungdom, som dittills i härnadstågen
funnit atrymme för sin högtfarande anda och sina vidt sväfvande
begär, befunno sig nu inskränkta inom de gränser, landets natur
och läge föreskrefvo, på samma tid, frön grodde till tvisteämnen
om företrädet staromarne emellan och om arfs- och valrätten till
konungadömet. Detta var de inre förhållandenas skick, då Emund
Gamle nedsteg i grifien till sina fäder, och med honom den
vidt-frejdade Upsala-ålten på manliga sidan utslocknade.
237. En ansedd och storåltad man af namn Sten k il
var den tiden Jarl i Svithiod. Han var son af Ragnvald, Jarlen
i Veslergöiland, som med Olof Skötkonungs dolter Ingegerd drog
till Gardarike och der fick jarldömet Aldegioborg (135.140) Sienkils
moder var Astrid, Nial Finsson Skjalges dotter af Harald
Hårfager ätt, hvilken Ragnvald Jarl i sednare giftet haft till husfru.
Sjelf var han förmäld med en dolter af Svea-konungen Emund
Gamle. Denna storåtlade man, nom genom sin fåderneslågt var
kår för Vestgöterna och genom sin fråndskap med det gamla
konungahuset icke mindre akiad af Svearne, blef efter Emund
Gamles död tagen till Konung. Stenkil, uppfostrad i christna
låran, hägnade Christendomens stilla, fredliga tillväxt, men afböjde
med förstånd all våldsammare framfart. Adal v ard, återkallad,
tillvann läran många hjertan genom sin fromma, rent christliga
vandel; hedningarne i VermUnds bygder hörde, trodde, vördade
honom; han lade i Skara första grundvalen till den heliga
Maria-kyrkan, der han äfven sjelf ligger begrafven ”i Guds och alla
”heliga måns frid.” En annan Adalvard, kallad den Yngre,
till skilnad från den förre, en boklärd man med rena seder,
lem-nade sitt andliga kall vid choret i Bremen och kom, uppmuntrad
af de lofvande ulsigter, som tedde sig för Christendomen i
Svensk ar nes land, genom Skåne och genom Götaland upp till Svithiod,
der han, såsom Hamburgtka Erkebiskopen på Sienkils råd och
tillstyrkan förordnat, tog sitt säte i Sigtuna. Han fann der sa
andäktiga sinnen och så mycken frikostighet mot den heliga
lärans förknnnare, att 70 marker silfver förärades honom i
offer-gåfvor för en enda mässa. Vid samma lid hade Skåne i sin
första Biskop Egino en nitfull och verksam arbetare för kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
