- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
291

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heliga sak. Han förkunnade Christendomen för hedningarne i
Bleking med så öfvertalande kraft, att de med villighet mottogo
dopet och nedlade rika gåfvor för den andliga mannens fötler.
Uppmuutrade af den goda framgången i sitt arbete, fattade Egino
i Lund och Adalvard i Sigtuna, såsom begge nitfulla, ifriga mån,
i samråd med hvarandra det beslut, att draga till Upsala och med
dt slag försätta den hedniska afgudadyrkan i vanmakt genom
förstörandet af Upsala tempel, ”hufvudsätet för den barbariska
Öfver-”tron.” De höllo emellertid detta anslag icke hemligare, än att
ryktet derom utkom, och ett mummel uppstod deröfver bland
bönderna. Stenkil varnade Biskoparne: ”de skulle blifva dömda
”till döden, han blifva drifven från riket, såsom den der infört
”våldgerningsmän i landet; alla, som nu trodde, skulle falla
till-”baka till hedendomen, och Christendomen utrotas/9 Af dessa
föreställningar bragta till besinning om oklokheten af sitt
före-hafvande, afstodo Biskoparne från fullföljelsen deraf. Men
Adalvard, aktad och ärad, så länge han förde sig upp som en
fridsam förkunnare af fridens lära, blef, sedan man hos honom sport
våldsamma afsigter, halad och fördrifven. Han flyktade till
Götaland, drog i dess bygder omkring tillika me.d Egino och nedslog
der, såsom det synes utan hinder, Frejs och öfriga hednagudats
bilder. Derefter af Hamburgska Erkebiskopen återkallad, slutade
han i Bremen sina dagar.

238. Efter gamla berättelser har Stenkil till växt och
krafter varit en jälte och tillika en så ypperlig bågskytt, att
minnet derom lefvat bland folket i långa lider; man visade hans
skoltmärken i Le ve ne af Viste härad i Vestergölland: ett var i
Stångsberget mellan Levene och Baljered, ett annat Konnngsstenen
(nu Skäktestenen) hårdt invid Kungskullen, ett tredje Konungs
Lidslolpe, hvaraf minnet ännu är qvar i Kungsled. Han synes
förnämligast hafva uppehållit sig i Vestergölland såsom både genom
frändskapens och religionens band för honom den käraste ort, deraf
han ock säges hafva älskat Vestgöterna framför alla andra, sa att
de gladdes af honom, medan hans lifsdagar varade. Våra gamla
krönikor veta berätta, all han vunnit tre strider i Danmark,
utan alt han dock, säger oss en Isländsk saga, förmått bemäktiga
sig något af Konung Svens land. Men grunden till och förloppet
af dessa flendtligheter mellao Sverige och Danmark, derom
meddelas oss inga underrättelser. Stenkil dog samma år, den 6tora
omhvälfningen i England föregick genom Norrmännens fiendlliga
infall under Vilhelm Eröfraren (182), det vill säga år 1066.
En sägen är, alt den hög i Levene, som bär namn af
Kungs-kullen, gömmer Konung Stenkils stoft.

230. Med Stenkils död upphörde den långvariga inre fred,
riket njutit genom de föregående Konungarnes kloka, varsamma
styrelse och i tiderna förut genom den fridsamma ordning, hvari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free