Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k er, sonson af Blolsven, till Konung. Hos Vestgöterna styrde med
stort beröra Lagmannen och håradens höfdingar landet, medan
Magnu* af andra omsorger hindrades att taga vård om detta sitt
rike. Sedan han åter stupat vid Fotvig, förenade sig äfven
Vest-göterna i det af Östgöterna och Svearne gjorda konungavalet, så
att de likaledes erkände Sverker. Så var, sedan under ett
tidlopp af mer än 50 år kampen mellan Svearne och Göterna om
företrädesrätt i de politiska angelägenheterna fört lill söndring af
riket, detta nu åter förenadt under ett gemensamt öfverhufvud.
256. I sex och tjugu år forlfor i Danmark det inbördes
krig, hvartill Magnus Nilsson genom sin förrädiska handling
utkastat branden. Under detta krig togo olyckliga Danska
furstesöner ofta sin tillflykt lill Sverige. Erik Emnn, hård och grym
och misstroende sin broder Harald Kesia, lät afrätla både honom
och hans söner, nio till antalet. En enda af Haralds söner vid
namn Olof undkom och lyckades, förklädd i qvinnodrägt, alt
rädda sig öfver till Sverige. Sverker, af medömkan öfver den
olyckliga konunga-ätllingen, gaf honom frid, säkerhet och
förlå-ning i sitt rike. Sedan Erik Emun, efter en tre-årig, sträng och
blodig regering, på ett allmänt ting blifvit dräpen, och en
annan Erik, för sin fromhet kallad Lamm, äfven en ättling af
konungahuset, blifvit tagen till Konung, kom Olof tillbaka till
Danmark att återfordra sina arfvegods. Då dessa förhöllos honom,
gjorde han, förbittrad öfver denna obillighet, i stället anspråk på
hela riket och blef äfven af Skåningarne utropad till Konung.
Det krig, håraf uppväxte mellan honom och Erik Lamm, fortfor
med stor häftighet i fyra år. Olof, af krigslyckan ofta
öfvergif-ven, tog i förtviflade omständigheter sin tillflykt till Sverige, kom
derifrån åter och uppträdde med nya krafter till ny strid, till
dess han omsider stupade i slaget vid Tjute-å i Skåne. När Erik
Lamm, som för det mesta vistades i Lund, få år derefter af
kropps-svaghet och trötthet vid verlden nedlade regeringen och ingick
som munk i S:t Knuts kloster i Odense, blef Sven med
tillnamnet Gr a te, son af Erik Emuo, tagen lill Konung af
Se-landsboerna och Skåoiogarne, men Knut Magnussoo, son af
Magnus den Starke, af Jutlänningarne, till följd af hvilket
stridiga val en blodig, långvarig kamp uppkom mellan dessa
Konungar, och når Knut Magnusson, omsider slagen, måsle rymma
landet, tog likaledes han sin tillflykt till Sverige. Då han hår icke
erhöll den hjelp, han troligen sökte, och dessutom Sverkers son
Johan genom nidvisor och hånande skämt öfver de nederlag,
Jutske Konungen lidit, förbittrade hans hårvaro, sålde Knut en
del af de från farmodern Margareta Fridkulla i arf till honom
komna gods, köpte sig skepp och förnödenheter, drog dermed
öfver till Ryssland, derifrån till sina mödernefrånder i Polen, från
dessa åter till Sachsen och till Bremen. Johan, Sverkers son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
